Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
LITTERATURANMÄLAN
därför ock upprättats särskilda »brödrahus» och »systerhus»,
där endast troende upptagas och utbildningen speciellt afser
färdighet i att vinna själar (jfr Fosterlandsstiftelsens
bibel-kvinnohem).
Det ofvan refererade torde i hufvudsak återgifva
framställningens innehåll. Detta är särdeles rikhaltigt, och man kunde
kanske blott önska, att förf. sofrat och koncentrerat något mera
efter genomförd disposition. Emellertid ge särskildt de många
citaten ur primärkällor en fyllighet åt framställningen och en
möjlighet för läsaren till eget omdöme, för hvilket man är
förf. tacksam.
Framställningen inbjuder på hvarje punkt osökt till
jämförelser med våra förhållanden. Yi känna så väl denna så
godt som outlösliga spänning mellan kyrkan-församlingen
och föreningarna, känna igen den bärande grundtanken hos
»föreningsfolket», tyst förutsatt eller öppet uttalad, att »de
troende» äro samlade i föreningarna, så att man sätter kyrkan
och »de troende» emot hvarandra såsom förhandlande, skilda
parter. Man talar om kyrkan såsom en blott form, en
byggnadsställning för Guds rike, hvilket ju är fullt sant, men man
glömmer att tillämpa detta äfven på
»gemenskapen»-missionsföreningen. Denna blir faktiskt, om ock ej teoretiskt, mer än
en form, den blir praktiskt Guds rike, det öfver kyrkan utan
vidare öfverordnade. När kyrkan och »gemenskap» kollidera,
får den senare alltid rätt — i Guds rikes namn. Kyrkan är
för denna uppfattning blott den yttre anstalten, som man får
och bör fördraga af lämplighetsskäl, något bröd-hus för anden
är den icke. Kyrkan såsom andligt samfund, den lifsmakt och
lifskanal, genom hvilken lifvet födes och näres, den vill man
ej veta af. Här sättes i stället »gemenskapen». Jfr det ofvan
anförda: »Kyrka och gemenskap, predikan och uppbyggelse».
Denna ödesdigra åskådning hvilar ock som ett bann öfver
vårt kyrkolif. Den medger principiellt ingen annan lösning
än kyrkans död. Två tankar innebär den: kyrkan är ej de
troendes egentliga hem; de troendes gemenskap kan icke
trifvas i organisk förbindelse med kyrkan. Vore dessa principer
sanna, så har ju kyrkan ingen som helst existensrätt. Ty en
kyrka, som hvarken faktiskt i någon mån är troende hjärtans
riktiga hem ej heller principiellt kan vara eller blifva det, den
är ju icke ens värd sitt namn. — Att emellertid båda
principerna äro oriktiga, det visar redan en flyktig blick på
förhållandena. Icke minst hos oss finnas ju hela landsdelar, där
det i exklusivt kyrkliga former lefves en kristendom, som i
stort sedt säkert är både mera sund och bepröfvad än förenings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
