Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WYCLIFFE ENLIGT NYARE FRA.MSTTÄLLNINGAR 335
och vidskepelse; diktaren skrifver ock på folkspråket, i
form af visioner ungefär som i Bunyans Kristens resa.
Dikten kastar mera ljus öfver det religiösa läget i England
än någon annan skrift från denna tid. Visserligen angripes
där ej påfvedömet teoretiskt, men dess praxis utsättes för
mördande kritik. Det ej blott utplundrar England, utan
förstör ock landets kyrka. Langland talar starka ord om
prästernas uselhet och "idolatrous teachings" (han använder
uttrycket "idolatry" t. o. m. oftare än Wycliffe, enl.
Trevelyan).
Här skymtar nu en faktor af stor vikt. Oppositionen
mot papalismen började rikta sig äfven mot kyrkan i
England, dess makt, dess prelaters och prästert privilegier. I
religiöst afseende karakteriseras Edvard III:s regering af
två stora strömningar: en antipapal och en antiklerikal.
Förbi var kyrkans stora tid, då hon stod som den nationella
frihetens förkämpe mot både påfve och konung. Hon hade
dragits in i 1300-talets allmänna kyrkliga förfall; målande
exempel härpå lämna bl. a. Trevelyan 1909 kap. IV och V;
Jennings s. 60 ff. och Clark s. 31. En religiöst upprifvande
fejd fördes mellan det illa aflönade och särskildt genom
korprästerna och vikarierna urartade världsklerus och de
rika munkordnarna. Dessa senare hatade hvarandra
inbördes. Den fromme och lärde kanslern för Oxfords universitet,
från 1347 ärkebiskop af Armagh och Irlands primus, Rikard
Fitzralph afslöjade redan 1349 de engelska tiggarordnarnas
förfall, och 1356 publicerade han sin "Läste äge of the
church". Han blef därföre ock kallad till Avignon, där han
dog 1360, måhända officiellt dömd. Till honom refererade
sedan W. ofta. Hans afslöjanden fullföljdes af den store
skalden Chaucer, hvars "Canterbury Tales" präglas af
bitande kritik. Hos både Chaucer och Langland ser man
tydligt, huru det gamla munkidealet upplöses och i stället
träder nya; den hederlige, i sitt yrke sträfsamt arbetande
bondens lif blir det sedliga idealet. — Ej bättre än hos munkar
och präster stod det till inom den högre engelska hierarkien.
Biskoparna tillsattes mest efter politiska synpunkter och läm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
