Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
HJALMAR HOLMQUIST
nåde liksom sina kolleger i Tyskland den andliga vården om
sina stift vind för våg. Särskildt blef det i England ett
klagomål, där äfven Wycliflfe skulle sätta in, att till ledande
ministrar nästan alltid togos biskopar, hvarigenom de religiösa
intressena ytterligare fingo vika för politiska. Sådana bekanta
kyrkomän-statsmän voro under 1300-talet flere af
ärkebiskoparna: den förvärldsligade Stratford 1333—48, den mera
kyrklige men ock papalistiske Simon Islip 1349—66, den
munksym-patiserande Simon Langton 1366 — 68, sedan afsatt genom
kardinalutnämning och efterträdd af den i Avignon
finansiellt skolade Sudbury 1369—77, och främst af alla
biskopen i Winchester 1367—1404 Wilhelm af Wykeham, en
verkligt stor biskop med lärdom, mecenatskap, politisk
klokhet, godt hjärta och hjälpsamhet mot de fattiga men
icke någon ledare af ett nationellt kyrkligt parti i England
(gent emot Moberly: Life of W. of Wykeham 1880). Han
var med alla sina förtjänster representanten för en annan
af utväxterna på det dåtida engelska kyrkolifvet; han var
rikets störste pluralist. Men äfven de andra biskoparna
samlade mängder af prebenden på en hand. Många af
kyrkomännen utgjorde ock med sin förförelse en fara för
kvinnors heder, hvar de gingo fram; man läse Chaucers "The
summoners tale". Rättskipningen förvanskades af allehanda
intressen; mutsystemet var vanligt vid kyrkliga domstolar.
I denna situation sjönk engelska kyrkan allt mera till en
på själfständigt andligt lif fattig organisation i påfvens
hand, och hennes maktställning började kännas oförenlig
med den nationella välfärden. Prästerskapets makt öfver
folkvärlden hade äfven i England börjat minskas; det blef
för lekmännen tydligt, att kyrkan måste grundligt
reformeras. Tanken på separation från kyrkan var ännu afskydt
kätteri, men hennes missbruk kritiserades hänsynslöst.
Behofvet af ett bättre sakernas tillstånd skärptes genom
de allmänna politiska och sociala förhållandena. Kriget och
soldathorderna medförde ett allmänt förråande. Nederlagen
i Frankrike efter 1368 gjorde sinnet känsligare för, att
något var på tok. Hertig John af Gaunt, som under den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
