Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WYCLIFEE ENLIGT NYARE FRAMSTÄLLNINGAR
339
fullständigt in i hela den kyrkopolitiska lagstiftning,
som afsåg att begränsa papalismen i England; och denna
intima kännedom sätter en stark prägel äfven på hans
senare skriftställarskap. Om han af en samtida kunde få
vittnesbörd att som filosof och rättslärd icke stå efter någon
i Europa under senare hälften af 1300-talet, så fick han
vittnesbördet att som teolog vara den främste i lärdom.
Teologien blef hans viktigaste studiegebiet. Äfven här gåfvo
Oxfordskolans lärde sina bidrag. Måhända har W.
personligen sammanträffat med Edvard IILs inflytelserike
krigskaplan från Frankrike, Bradvardina. I alla händelser utöfvade
denne otvifvelaktigt inflytande på W. Bradvardina hade i
Romarbrefvet funnit, ej Luthers tro, med den sanningen, att
nåden ensam kan frälsa och att nåden möter i bibeln. Till
bibeln fördes ock W. främst, äfven om han ej försummade
studiet af skolastiken och Augustinus; tydligen kände han
ock i utsträckt grad Chrysostomus’ homilier i latinsk
edition. Inträngande bibelstudium blef grundvalen för hans
teologiska bildning. Omedelbart inflytande från valdenserna
torde knappast här funnits, snarare påverkan från den i
occamismen liggande tendensen till bibelstudium (några nyare
engelska forskare tro dock på valdensiskt inflytande). På
inträngande kännedom om bibeln, liksom om den engelska
kyrkopolitiska lagstiftningen, kunde senare reformatorn W. bygga
upp sitt verk. Så till vida har jesuiten Stevenson rätt, att
W. var den förste konsekvente biblicisten och att det var
därför han blef kättare. Men man får ej förbise betydelsen af,
att W. ej kunde grekiska eller hebreiska, och att han därför
var hänvisad att ösa ur Vulgata. För åstadkommandet af
en verklig reformation var denna brist ett allvarsamt hinder.
I Oxford hade W. tillhört det af en familj i hans
hembygd stiftade Balliol-coliege, där han till sist blef
föreståndare. Han hade där upplefvat "svarta dödens" år; och det
allvar som den framtvang, liksom den ruttenhet som den
blottade, fick betydelse för W. Framför allt fylldes W. i
fasans tider med apokalyptiska föreställningar, hvilka i hans
liksom senare i Luthers tankevärld fingo bred plats. — År
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
