Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SYDINDISKA SIVA-TEOLOGIEN
357
Vi vilja här lämna en öfversikt af innehållet i Schomerus
bok med upptagande af allt, som synts väsentligt för att
gifva en totalbild af (Jkiva Siddhänta.
^aiva Siddhänta’s teologi kretsar omkring de tre
grundbegreppen: Pati (gud = (J)iva), Pagu (själ, eg. hjord) och Päga
(boja, äfven benämd Mala = smuts). Själen påträffas i Pä9a’s
fängsel, och systemets uppgift är att visa vägen till hennes
befrielse och förening med Pati.
Indiens filosofiska skolor kunna indelas i två stora
klasser, allteftersom de i sin sträfvan att lösa världsgåtan utgå
ifrån en monism eller dualism i tillvaron, advaita eller dvaita.
Detta alternativ hör till de frågor, som allra lifligast
sysselsatt indiskt tänkande. Af de mest bekanta skolorna finna
vi Sankara’s Vedanta på den förra och Sämkhya med sin
metafysiske afläggare, Buddhismen, på den senare sidan,
^aiva Siddhänta känner sig ej tillfredställd af någondera
förklaringen, riktar isynnerhet med sitt starkare
verklighetssinne ett skarpt angrepp mot Vedanta och antager för
sin del en pluralism af eviga substanser, som ställas i ett
sådant förhållande till det högsta väsendet, (^ivsl, att
tillvaron^ enhet ändå kan fasthållas.
Först förklaras gud, själarna och världen, som i
erfarenheten utan vidare tränga sig på oss, vara eviga
realiteter enligt grundsatsen, som här fattas som ett axiom, att
det som existerar aldrig kan förintas, liksom det som icke
existerar aldrig kan få existens. Äfven världen är evig,
visserligen icke i den gestalt, som iakttages med sinnena,
ty den kommer och går i oafbrutet kretslopp, utan causa
materialis, urstoffet, ur hvilket sinnevärlden på gifven
anledning evolverer och dit den efter hvarje evolution åter
sjunker samman, är det som är evigt. Detta urstoff kallar
9- S. Maya; i sin evolverade form benämnes det Mäyeya.
Man märke motsatsen till Vedantas Mäyä-begrepp. Där är
Maya en skenbild, här bitter verklighet. Ej underligt, om det
blir förvirring, när man i litteraturen eller i samtal med indier
stöter på Maya och ej har reda på denna åtskillnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
