Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SYDINDISKA S1VA-TE0L0GIEN
375
med Qivas (JJakti. Det högsta goda, som kan stilla all deras
hunger och längtan, hålla de s. a. s. i sin hand. Och dock
njuta de icke det högsta goda, de akta ej därpå, men rikta
i stället sina sinnen på tingen i världen, som äro både
svåråtkomliga och föga värda. Orsaken är här Ånavamala,
som i själen uppväcker begären efter världens tvifvelaktiga
fröjder och på samma gång fördunklar hennes
kunskapsförmåga, så att hon ej märker närvaron af Qivas Qakti.
Q. S. nämner tre hjälpmedel såsom ägnade att för
sivai-ter befordra själens frigörelse från Ånavamala och därmed
förbereda öfvergången från Sakala-avasthä till 9uc^na"
avasthä. De äro: Caryä, Kriyä och Yoga, af hvilka de två
första genom hvarjehanda handlingar, som stå i förbindelse
med tempeltjänsten, ha till uppgift att draga
uppmärksamheten från världen till Qiva, under det Yoga genom
koncentrerad meditation skänker insikten, att de af materien
(de 36 Tattva’erna) tillhandahållna yttre och inre
sinnesorganen äro odugliga att förmedla sann kunskap och att
härför kräfves högre organer än sinnena. Denna insikt är
dock mera af negativ än positiv art: man har lärt hvad
man icke skall söka och anar hvad man bör söka, nämligen
Qiva, men är ännu icke medveten om af hvad art detta
högsta goda är. Därför trefvar man därefter i det man
undertrycker sinnena, som hittills tjänat som kunskapsorgan.
Under detta trefvande uppkomma vissa känslor, som växa i
styrka, tills de utmynna i det tillstånd, som betecknas med
termen Iruvineioppu, eg. = likhet mellan de båda slagen af
handlingar. Vi ansluta oss till den tolkning, som låter
själen, icke handlingarna, vara det logiska subjektet till
likheten. Själen förhåller sig här fullkomligt likgiltig gent
emot godt eller ondt, lust eller lidande, begär ingenting,
då det ena ej är bättre än det andra, afskyr heller
ingenting, då det ena ej är sämre än det andra.
Med Iruvineioppu har själen kommit till vändpunkten i
sin historia, då hon, som af evighet stått mellan Åsat och
Såt, nu vänder sig bort från Asat till Såt. Detta tillstånd
följes omedelbart af Malaparipaka och (^akti-nipäda, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
