Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
H. FEYKHOLM
den slutliga frälsningen utan att födas som sivaiter. När
de likväl vid uppräkningar sättas öfver människorna, så
har detta sin grund allenast i den finare sammansättningen
af deras kroppar. — Hvilket slags kropp själen vid hvarje
ny födelse iklädes, beror alltigenom af hennes Karma:
hennes handlingar i den föregående tillvaron. Men QWsl sörjer
för att hon verkligen får just den kropp hon enligt Karma
skall ha. — Öfvergången från den ena kroppen till den
andra sker så, att själen skiljer sig från Sthüla-cjarlra,
liksom kycklingen från äggskalet och med Sükshma-9arira ingår
i en annan kropp, liksom man från vaket tillstånd öfvergår
i drömmens. Sükshma-9arira frambringar den nya kroppen
åt själen, liksom ur roten af ett gammalt afhugget träd ett
nytt träd skjuter upp.
Genom Qivas inverkan på själens kunskaps-, vilje- och
handlingsförmögenheter och med hjälp af de organ, som
tillhandahålles henne af de 36 Tattva’erna, fenomenvärldens
grundelementer, begynner nu själen göra sin Cit-natur
gällande. Hennes vetande blir dock i Sakala-avastä ett
mycket begränsadt vetande. De af materiella elementer
sammansatta kunskapsorganen kunna nämligen blott förmedla
till henne någon kunskap om materien (Asat). Däremot
kunna de ej hjälpa henne till kunskap om 9iva; Ja eJ er*s
till kunskap om sig själf. Äfven vetandet om världen blir
ej ett verkligt utan ett förvirradt vetande. Själen ser
nämligen världen icke sådan den i verkligheten är utan blott
sådan den ter sig för sinnena. Och för sinnena ter sig
världen såsom det enda verkliga och därför som det jiögsta
goda, såsom naturligt är, då de andra storheterna, gud och
själen, ehuru båda så nära, ej af sinnena kunna uppfattas.
Själens förhållande i Sakala-avasthä blir därför lik fiskarnas
i ett mjölkhaf. I stället för att stilla sin hunger med mjölk,
som de alltjämt och utan någon möda ha tillgång till,
föredraga de att med ansträngning jaga efter hvarjehanda
smådjur, för att mätta sig med dem. Orsaken till denna dårskap
är den hos fiskarna inneboende driften efter köttmat. —
Så äro ock själarna i Sakala-avasthä i innerlig förbindelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
