Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
H. FRYKHOLM
Storheten af denna salighet han ej beskrifvas, blott
erfaras. I Sakala-avasthä kan en människa lika litet göra
sig en föreställning därom, som en liten flicka om kärlekens
ljufhet.
Uttryckligen framhålles, att Mukti i sin fullhet kan
ernås redan här i lifstiden. Dock skiljes mellan Jivanmukta
(= lefvande salig), en som njuter saligheten på jorden och
Para-mukta (= upphöjd salig), en som lämnat jordelifvet.
Skillnaden berör ej graden af salighetens njutande, som är
densamma i båda fallen, utan endast sättet för existensen.
Orsaken till det förra tillståndet är, som vi redan sett,
Prärabdhakarmas tillvaro, som ej utan att njutas kan
aflägsnas. Äfven en Jivanmukta måste alltså handlai världen,
och man skulle tycka att därmed nödvändigtvis måste följa
en minskning i saligheten. Så blir dock ej fallet, ty själen
beröres ej af hvad hon enligt Karma-lagen måste erfara.
Stöter hon på fröjd eller lidande, så gör hon som
sköldpaddan, som när fara hotar, drar sig inom sitt skal. Själen
drar sig in i den mystiska föreningen med £iva och fortfar
att njuta saligheten, medan den af Prärabdhakarma fordrade
handlingen eller erfarenheten försiggår. An mer, själen
erhåller i Mukti ett öga, som ej fastnar vid den af sinnena
till henne förmedlade materiella verkligheten utan rakt
genom allt detta, liksom utan att märka det, tränger fram
till den äfven här allestädesnärvarande £iva och njuter
saligheten af hans närvaro. För en Jivanmukta ter sig allt
såsom Qiva. Begår en sådan en handling, som synes vara
synd, så gör han det endast, emedan Prärabdhakarma kräfde
denna handling, och kan på intet sätt ställas till ansvar
därför. I världens ögon ter sig en Jivanmukta som en
förryckt, ty världen kan ej fatta en så fullkomlig
koncentration på £iva. — Man väntar ej att höra talas om några
plikter för detta tillstånd, men likväl omnämnas följande
tre: 1) att undvika Mala, 2) att endast umgås med sina
likar, 3) att ära Qivsl i hans heliga samt i gudabilderna.
Detta torde bero på att ett affall från Muktitillståndet före
döden teoretiskt sedt ej kan sägas vara uteslutet. I och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
