Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SYDINDISKA SIVA-TEOLOGIEN
385
med Prärabdhakarmas tillvaro är dock själens förbindelse
med Mala ej på alla punkter häfd, och tänkbart är, att detta
förhållande, om ej nödig försiktighet iakttages, kan lämna
material till en gnista, som kommer den slocknade branden
att flamma upp på nytt. Detta skall undvikas med de tre
råden. Det första har sin parallell i sköldpaddans
förfaringssätt, när fara hotar. De två sista förklaras af att det
tydligen måste bli svårare för en Jivanmukta att vid sin
nödtvungna beröring med materien där igenkänna den
alle-städesnärvarande Qiva, om han omgifves af världsmänniskor,
som blott känna och tala om materien, än om han dväljes
i en krets af upplysta själar, som blott tala om Qiva och
redan genom sin klädedräkt (asketskynket) rikta sin
omgifnings uppmärksamhet på Qiva. Och vidare,
koncentreringen på Qiva kan ej annat än underlättas, där han är
närvarande ej blott i allmänhet såsom smöret i mjölken
utan så särskildt och påtagligt, såsom fallet är i fråga om
hans heliga, Jivanmukta’erna samt Qivatemplen och
träbilderna. I de sistnämnda är han närvarande liksom smöret i
tjärnmjölk på grund af de mantra’er (invigningsformler) som
med dem förbundits. Här är den omgifning, i hvilken
befrielsen från Prärabdhakarma försiggår med minsta
tänkbara risk. Så slutar den högfilosofiska Qaiva Siddhänta i
själfva verket med en öppen bekännelse till den krassa
afgudadyrkan, som ej blott såsom i Vedanta rekommenderas
för den okunniga hopen, utan framhålles som en nyttig, ja,
nödvändig form af gudsdyrkan äfven för de längst komna,
Jivanmukta^rna. — Förgäfves söker man efter några
uppmaningar att antaga sig lidande medmänniskor. Q. S. lär
visserligen tillvaron af en otalig mängd enskilda själar men
synes ej ha en aning om att något sammanhang råder
mellan dessa. Här är en alltigenom osocial religion, som ej
kan annat än ödesdigert influera på samhällsutvecklingen. —
En tjänst får verkligen Jivanmukta^rna göra sina
medmänniskor, nämligen tjäna som medium för Qivas uppenbarelser,
fastän lika viljelöst som hjortskinnet, jägaren begagnar för
sin jakt. Den enda konsekvens som däraf utdrages är emel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
