Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
H. FRYKHOLM
lertid, att Jivanmukta^n i likhet med 9^va"m^erna bör
hedras med gudomlig dyrkan.
Qaiva Siddhäntas religiösa ideal: själens fullkomliga
hängifvenhet åt Gud, en mystisk, oförmedlad förening med Gud,
förtjänar vår sympati, men får ej skymma vår blick för den
djupa klyfta, som dock skiljer denna mystik från den
förening med Gud, till hvilken äfven kristendomen syftar. Här
är utgångspunkten en principiell åtskillnad mellan Gud och
själen, som undanrödjes af syndernas förlåtelse och har
själens ansvarighet till förutsättning. Q. S. utgår däremot
från själens samhörighet med Gud på grund af ett
naturförhållande, som utan något själens förvållande af evighet
varit stördt af en tredje makt. Befrielsen från denna makt
tänkes ske i form af en naturprocess, hvarvid etiskt
handlande endast har värde som ett medel att påskynda
processen med materiens afsöndrande och bortstötande. Etiskt
handlande är för öfrigt i grunden uteslutet genom läran om
själskrafternas normlöshet. Så blir 9- S — s gudsgemenskap
utan etisk halt liksom hela lifvet utan verkligt sedliga
drifkrafter, och här blottar systemet som religion betraktadt
sin allra svagaste punkt. H. Frykholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
