Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄLAN
401
dristighet kanske förledt honom till en och annan allt för
hastig slutsats eller ett och annat obetänksamt eller onödigt
uttalande samt en stundom ej tillräckligt djupgående exeges äro
fel, som ej få hårdt bedömas i ett debutarbete. Det
vetenskapliga temperament, som ligger bakom, kan, väl disciplineradt, en
annan gång bli en driffjäder till goda insatser i det
exegetiska forskningsarbetet.
Det är som sagdt ett betydelsefullt problem, som författaren
upptagit till behandling. Och för förf. blir det så mycket
betydelsefullare, som han anser, att vedergällningstanken är
«en af de sidor i Pauli religion, hvarifrån man klarast kan
fatta dess genesis och innersta väsen.» Själfva
vedergällningstanken upptar nu författaren efter hvartannat i dess två sidor,
i det han först behandlar uttrycken för den straffande
vedergällningen hos Paulus, Guds vrede, domen och därmed
besläktade uttryck, och sedan öfvergår till behandling aflönetanken.
Till dessa två afdelningar fogas en tredje om’apostelns lära
om rättfärdiggörelsen.
Hvad författaren nu menar sig ha bevisat är, att de
uttryck vi i den paulinska litteraturen finna för yttre
vedergällning från Guds sida, för gudomlig straffdom för synd och
belöning för det goda, äro moment i en blott teologisk
föreställningskomplex, som ej står i nödvändig förbindelse med
apostelns personliga religiositet utan utgör ett af honom ur
samtiden, enkannerligen judendomen, upptaget formellt
betraktelsesätt. Särskildt klar ter sig författarens uppfattning vid
behandlingen af föreställningen om Guds vrede, o f/p], hos Paulus.
Begreppet visar enligt förf. en tydlig tendens till att utgöra ett
i förhållande till gudsbegreppet själfständigt begrepp. Vreden
är hos Paulus ej en affekt hos Gud, den är en i världen
verkande immanent lag, som föreställes såsom en hypostas, en
själfständig demonisk makt, som rent af representerar en mot
Gud fienitlig prncip. I sista hand står ju visserligen Gud
bakom denna makt, i det han använder den liksom ett redskap,
genom hvilket han utför sin reaktion mot synden; däruti, såsom
ock genom sin etiska orientation, skiljer den sig från den
hellenska £L[iap[jivYj, med hvilken den står i nära släktskap. Men
i verkligheten är vreden tänkt såsom en själfständig kosmisk
makt, åt hvilken alla syndiga människor äro hemfallna, till
dess de genom Kristus blifvit frälsta därifrån; vreden hör i
Pauli värld icke samman med försoningen utan med
återlösningen. Vredesdomens lösryckande från gudsbegreppet
skildrar förf. i ett energiskt, hastigt stigande crescendo, hvars
höjdpunkt betecknas af författarens sats: »Den förbindelse med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
