Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
LITTERATURANMÄLAN
Gud, som vi ännu finna i (vredesföreställningens) formler och
uttryck hos Paulus, har sin rot i föreställningens historia: den
är egentligen blott ett rudiment, som stannat kvar; för hans
fromhet består ingen dylik förbindelse mellan Gud och den
straffande vedergällningen: det är icke Gud som vredgas, utan
straffen följa på synderna i kraft af immanenta lagar, och den
kraft, som utför dem, kallar Paulus öpfT]. »Vid den härefter
följande analysen af lönetanken söker förf. visa upp, att den
yttre vedergällan de lönen är en för Paulus egentligen
främmande tanke. »Lönen» är en nådig gåfva af Gud — däri
ligger en betydelsefull skillnad i förhållande till strafftanken
— och består i det religiösa och sedliga lifvet själft:
»Visserligen höra vi orden om lön och verk, men de betyda icke
mer detsamma som förr. Lönen skall rätta sig efter hvars
och ens verk, d. v. s. ett lif i Anden och ett lif i synden äro
oförenliga; kasuistiken är försvunnen såsom en naturlig följd
däraf. Lön är icke något, som väntar oss i framtiden, något
från oss lösgjordt, utan är den enkla fortsättningen på lifvet
i Anden.» De eskatologiska uttryck, som användas i samband
med lönetanken, äro i likhet med dem, som äro förknippade
med domstanken, teologi, icke uttryck för Pauli personliga
fromhet. Af Pauji vedergällningslära blir blott följande kvar,
om vi se till den religiösa människan Paulus och icke till
teologen Paulus: Gud är den helige, som ej fördrager synden och
ej låter syndare dväljas nära sig. Han är vidare den nådige,
som såsom gåfva ger människan och till fulländning efter
döden bringar det nya religiösa lifvet.
I dessa tankegångar ligga många riktiga iakttagelser
inneslutna. Att en tendens till hypostasering är märkbar i fråga
om Guds vrede, är oemotsägligt. Vidare är det riktigt, att
Paulus renat vedergällningsidén från den mekaniska, groft
materialistiska gestaltning, som den fått genom judendomen. Det
är också sant, att lönetanken hos Paulus ej begagnas till
egentlig motivering för sedligheten. Det rent religiösa, det rent
sedliga triumferar hos Paulus. Men med dessa medgifvanden kan
jag dock ej skrifva under på författarens yttersta resultat och
detta af flera skäl. Först och främst synes mig förf. ej
tillräckligt ha öfvervägt, hvilken roll Pauli egendomliga stil, som
för visso ej är af blott formell natur utan har sin psykologiska
grund i en djupt realistisk erfarenhet af andliga värden såsom
verkliga realiteter, kan ha spelat vid utbildningen af den
religiösa terminologien. Det är en genomgående egendomlighet
hos Paulus att personifiera, konkretisera, hypostasera och
därmed skenbart isolera. Till liknande resultat, som författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
