Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
E. STAVE
lagar, lagar som ytterst hänvisade på Israels helige och
barmhärtige Gud, hvilken genom deras sändande fullföljde
sina för den stora massan af folket fördolda syften.
En profet i Israel var, när han kom, i regel en för det
stora flertalet ovälkommen och besvärlig eller i hvarje fall
mindre omhuldad person. Den äldste af dem, Amos, utvisades
från rikshelgedomen i Betel af Jerobeam II:s öfverstepräst
Amasja, ungefär som man för c:a 50 år sedan i vårt land
utvisade kolportörer ur en församling. På en Jeremias tid
var det farligt att uppträda som profet, och flera fingo då
med lifvet plikta för sin frimodighet. T. o. m. en
Deutero-Jesaja, som hade till uppgift att trösta de fångna i Babel
med budskapet, att frihetens härliga tid snart var inne, att
Israel skulle få lämna det främmande landet och draga hem
till Jerusalem för att bygga sin stad och sitt tempel, och
så i omedelbart samband därmed upplefva den väntade
fulländningstiden — äfven han hade motstånd att bekämpa,
nämligen tvifvel hos dem som ej trodde på sanningen af
detta budskap. För att nedslå detta tvifvel på Israels Guds
makt är det som han t. ex. svänger ironiens gissel öfver
afgudatjänsten och visar afgudarnas maktlöshet — en sådan
ironi hade varit obehöflig, om profeten ej haft ett på Herrens
makt tviflande folk omkring sig; i samma syfte har ock
profeten uttalat bl. a. det bekanta, i griftetal ej sällan
oriktigt använda ordet: "Ty mina tankar äro icke edra
tankar, och edra vägar äro icke mina vägar" etc. (Jes. 55:8).
Att profeternas tal trots detta blifvit bevarade, det
berodde i första hand på dem själfva. När deras ord stötte
på motstånd hos det släkte, som först hörde dem, skulle
de förvaras för andra tider, till ett vittnesbörd mot
profeternas motståndare och till en tröst och hjälp för dem,
som hade att kämpa trons kamp, när de profetiska
domsförkunnelserna börjat gå eller redan gått i fullbordan och
profetians ande redan utslocknat. Profeterna visste, att till de
många tuktomedel, som Israels Gud måste tillgripa mot sitt
folk, skulle läggas också en andlig hunger, som förgäfves
skulle söka att blifva mättad, "en hunger, icke efter bröd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
