Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Israels profeter och vi.1
Antagligen har mer än en af mina åhörare inför detta
ämne känt något af hvad jag själf vid dess formulering erfor:
Israels profeter och vi, en statskyrkas tjänare, huru kunna
de båda sammanställas? Få de ens nämnas på samma gång?
Israels profeter voro aldrig löntagare af staten eller
något andligt samfund, och de stodo därför aldrig i beroende
af någon världslig eller andlig myndighet. Vi äro
ämbetsmän, som åtnjuta lön, och tjänare åt en kyrka, som enligt
fleras mening är endast en statsinstitution. Israels profeter
hade mod att träda upp med bestraffningar mot sin tids
stormän och konungar, mod också att, såsom Jesaja visar,
gissla en falsk demokratis undergräfvande af samhällets
naturliga stöd. Ha vi detta mod? Israels profeter visste
med sig att de uppträdde icke i eget namn och talade sina
hjärtans ingifvelser, utan på kallelse af Gud, som lade sina
ord i deras mun. Ha vi en sådan visshet?
Jag skall icke här till besvarande upptaga dessa
invändningar och frågor, invändningar och frågor som icke röra
allenast oss, statskyrkans män, utan också
frikyrkoförsamlingarnas. När vi på allvar ställa oss inför Guds utkorade
redskap i Gamla testamentets tid, så känna vi nog alla, att
vi komma till korta. Det går oss här såsom vid andra
delar af den underbara bok, där profeterna fått sin plats:
vi måste slå ned våra ögon och bedja: Gud miskunda dig
öfver oss!
Men hvad Jesus sade om sig själf, att han i yttersta
1 Föredrag vid ett kamratmöte för präster i Mösseberg den 26
aug. 1913.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
