Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
GUSTAF AULÉN
stället nå, när vi utföra vår kallelsegärning gripna och
behärskade af dess uppgifter. Dels visar sig faran ock däri,
att öfningarna lätt kunna leda till ett gräf vande just i det
i vårt förgångna, från hvilket vi sträfva att bli befriade, eller
kanske lika mycket till ett ängsligt och upprifvande
sysslande med det som hör framtiden till. Så kan följden blifva,
att vår sedliga energi försvagas på denna väg, i stället för
att vi just i syndaförlåtelsens gåfva skulle hämta styrka och
frimodighet till vårt sedliga arbete.
Slutligen är det af vikt, att blicken icke skymmes för,
att denna vår askes i hvarje fall icke är tecken på någon
vår styrka eller bevis på någon vår förträfflighet, utan
fastmer tecken på vår svaghet och uteslutande behöflig för denna
svaghets skull. Detta är ju helt enkelt en konsekvens däraf,
att askesen icke ingår i det kristliga lifvet såsom något från
ideal synpunkt betingadt. Därför är det oss ock klart, att
vi med sådan asketisk verksamhet djupast sedt stjäla tid
från våra positiva uppgifter. Vi kunna säga med ett ord af
Herrmann, visserligen icke sagdt direkt härom, men mycket
väl tillämpligt här: till sådant borde dock en kristen aldrig
ha tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
