Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄLAN
475
filosofiskt-spekulativa utredningar; nu nöjer man sig med att
gifva enkla historiska framställningar af Jesus sådan han
lefvat och lidit, hans lära om Gud och världen och hans kraf
på de människor, som vilja vara hans lärjungar. På ett helt
annat sätt än förr har den historiske Jesusgestalten kommit
att intaga centrum i vår förkunnelse. Och detta gäller
säkerligen i än högre grad om undervisningen i skola och vid
konfirmandläsning.
Ur denna synpunkt kan man säga, att döe. Lindbloms
framställning af Jesu sedliga kraf är ett ord i rätt tid och en
för hvarje modern predikant i hög grad välkommen utredning. —
Ursprungligen utgöres arbetet af en serie föreläsningar, som
författaren höll vid sommarkurserna i Uppsala förlidet år.
Framställningen är alltigenom historisk, och författaren anger
såsom sin afsikt att »fästa vår blick på hvad Jesus velat och
förkunnat rörande en människas förhållande till de allmänna
lifsföreteelser, i hvilkas midt hon finner sig insatt under sin
tillvaro på denna jord». Har författaren lyckats i denna sin
afsikt, så bör ju också hans arbete vara en god handledning,
när vi syssla med historisk framställning i predikan och
undervisning, och en källa att ösa ur, när det gäller praktisk
tillämpning, på vår egen tids människor och lifsföreteelser.
Författaren betonar starkt, att Jesu etiska utsagor
endast kunna förstås och bli användbara, om man tar i
betraktande den »situationsmiljö», i hvilken de framkommo. Allt i
Jesu ord och gärning är situationsbestämdt. Efter denna
formella anmärkning bestämmes Jesu sedliga kraf såsom ett kraf
på aktivitet, ett handlande med människor, utan att man
därvid skiljer på vän och ovän. Sedlig kan man ej vara, om man
innesluter sig i sin kammare. Munkidealet ligger således
fjärran från Jesu åskådning. Sedlig kan endast den vara, som
frimodigt går ut bland människorna och hjälper dem med
deras bördor. Och man får ej sitta hemma och vänta på deras
bön om hjälp utan vara redo att själf taga initiativ, om så
påfordras.
Det värdefulla vid allt sedligt handlande är emellertid ej
den yttre gärningen såsom sådan, utan det sinnelag, ur hvilket
detta handlande organiskt kan framgå. Författaren kommer
här in på frågan om det sedliga handlandets genesis och
presterar därvid en framställning, som vi skulia vilja beteckna
som ett mästerverk i fråga om klarhet och reda. Det
oupp-lösliga sambandet mellan religion och sedlighet träder klart
fram. Det grundläggande för all kristlig etik blir »vår
evangeliska Fader vårsdyrkan» — för att använda ett af domprost
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
