Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
LITTERATURANMÄLAN
som söker förstå Jesus på ett mera sant och verklighetstroget
sätt än någon föregående tid, kallar honom väl företrädesvis
Herren.
Det är en i hög grad instruktiv framställning, förf. här
ger af de olika åskådningarna angående Jesu person, och äfven
den, som är med ämnet väl förtrogen, kan läsa den med
behållning. — Det må i förbigående nämnas, att prof. Ammundsen
också omnämner Pontus Vikners arbete: Tankar och frågor
inför människones son, hvars studium han varmt anbefaller,
samt att han slutar sin öfversikt med E. G. Geijers oxd:
»Sådan är gången med all forskning, att den begynner med
att underordna sig sitt föremål, hvarvid föremålet i mån af
sin egen verkliga höghet och makt alltmera stiger och
slutligen fattar forskaren själf».
Såsom en utfyllnad till fortsättning af den nu berörda
uppsatsen kan man anse den första i det andra häftet, Til
Opbyggelse. Dess titel är: Om evangeliemes Kristusbillede.
Hvad Jesus Kristus vill vara för den, som längtar efter att
lära känna honom och som börjat ana, att i honom finns det
eviga lifvet, visar förf. här på ett mycket skönt sätt. Det
synes oss, att ingen kan läsa denna teckning af Jesu person
utan att af hjärtat instämma i förf.s slutord: »Med Kette
tilbeder hans Menighed ham sam Guds enbaarne Son, vor
Herre».
Til Opgor innehåller dessutom tvenne andra uppsatser,
som vi nu i korthet vilja beröra. Båda är till sin syftning
apologetiska. Kristendom og Moral redogör för förhållandet
mellan dessa båda och för de angrepp, man nu för tiden
riktar mot Jesu etik. Att man ej förstår denna, beror på att
man ej vill erkänna synden som en verklig makt; man har
då ej heller behof af syndernas förlåtelse. Först då man lärt
sig, att förlåtelse är en brytning med synden och början till
ett nytt lif, förstår man det innerliga sammanhanget mellan
kristendom och moral.
Såsom ett supplement till denna uppsats kan man betrakta
tvenne i Til Opbyggelse. Den första heter: Samfund med
Kristus i det at slippe sig selv. Här framhålles på ett träffande
sätt den nära förening, som i det kristna lifvet alltid måste
äga rum mellan själfhäfdelse och själfuppgifvelse. Härpå
beror kraften till ett heligt lif. Den andra är: Kraften fra
det höje. Hela Kristuslifvet hos en troende blir möjligt först
genom den helige anden, och det är han som skall helga oss
och föra oss in i Kristi efterföljd.
Den sista uppsatsen i Til Opgor är Kristendom og Kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
