Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 Gillis p:son Wetter
sitt folk. Ensam står han där och förutsäger folkets
förintelse. Och dock, de gamla profetiska tankarna lefva där
kvar hos honom, men de få af denna hans visshet en
särskild klang; hans förhoppning koncentrerar sig kring att
den förintelse, som han ser såsom oundviklig, dock skall
hafva till följd en det straffade folkets själf besinning: "Sätt
upp vägmärken för dig, res åt dig vägvisare; gif akt på
vägen, på stigen, där du vandrade åstad, och vänd så
tillbaka, du jungfru Israel. . . Huru länge skall du bukta hit
och dit, du affälliga dotter... Se Herren vill skapa nytt i
landet". Och sedan kommer i fortsättningen af det 31:a
kapitlet profetian om att Gud "skall lägga sin lag i deras
bröst och i deras hjärta skall han skrifva den".
Men då profeten nu i historien söker efter visshet och
tillförsikt, så är det, som om den skulle vägra att uppfylla
hans kraf därpå: själf får han ju upplefva Israels
fullständiga undergång, och hans eget lifs historia är ju ett enda
ständigt martyrium. Det är då profeten, för att hafva
något fast att hålla sig till, låter oss höra: "Så säger Herren,
han som har satt solen att lysa om dagen och stjärnorna
till att lysa om natten i ordnad gång .. . han hvilkens
namn är Herren Sebaot: Först när denna ordning icke mer
består inför mig, säger Herren, först då skall Israels säd
upphöra att vara ett folk inför mig för alla tider." Ut i
den väldiga naturen blickar han, och där ser han Guds
finger; den blir för honom en ersättning förhistorien.1
1 I detta hänseende utgör han s. a. s. början till en linje, som
sedan under den svåra tiden efter återkomsten till hemlandet skulle
blifva så vanlig; icke heller den tidens historia kunde gifva de
frågande och spörjande i Israel ett tillfredsställande svar, också den var
svår att rätt tolka. Men då öppnade sig för den fromme tvenne
olika vägar, som båda blifva allt vanligare: han grundar sin visshet
på Guds allmakt i naturen, på den storslagna ordningen i kosmos
o. s. v-, eller ock på Israels gamla historia: Gud är »Abrahams, Isaks
och Jakobs Gud», »den som fört folket ur Egytens land, ur
träldomslandet» o. s. v. Båda betraktelsesätten visa oss ju utåt, till en s. a. s.
objektiv visshet, som skulle utgöra en ersättning för den i den
närvarande historien gifna vissheten, som nu icke längre var så nära
liggande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
