Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEDJAEEN PAULUS 105
I den syriska öknen, ej fjärran från Damaskus hade det
stora undret skett. Paulus beskrifver det själf, omkring 20
år efter tilldragelsen, med följande ord: "Gud täcktes
uppenbara sin Son i mig" (Gal. 1: 15). Djupt skakad i sitt allra
innersta af denna för hans hela person revolutionerande
upplefvelse hade han beträdt staden och tagit in i sitt
kvarter vid Raka gatan. Hvari skulle denna oerhörda spänning
inom hans bröst utlösa sig, om icke i brinnande böner! Ty
för Paulus var bönens värld dittills ingalunda en terra
in-cognita. Äfven som rättrogen jude hade han helt visst
varit en bönens man.
Det är ingen öfverdrift, om vi kalla judafolket på Pauli
tid för ett bönens folk.1 Tänk på, hvilken andlig
skattkammare man hade i den under tiden efter exilen så
småningom samlade och väsentligt utvidgade Psaltaren. Dess
betydelse just för bönelifvet har väl ingen framställt så
härligt som Luther i sitt klassiska uförspråk" till Davids
psalmer, ett företal så upplyftande, att vi med sorg skola
se det försvinna ur vår svenska kyrkobibel. Det är
väsentligen på denna Psalmernas böneskatt, man lefver; de stora
mynten präglas om till mindre valörer och vinna kurs i den
allmänna rörelsen. Den senjudiska litteraturen vittnar
oför-tydbart om den viktiga plats, bönen nu intar i fromhetens
dagliga lif, genom de stiliserade böner, det blir sed att
öfverallt inflicka i den historiska berättelsen. Bönen
tenderar alltmera till att intaga den centrala platsen i individens
fromhetslif och att kräfva sin rätt att få helga lifvets alla
omständigheter och förhållanden.
Men förvisso var denna bönens extensiva riktning
förenad med en olycksalig tendens mot förytligande och
mekanisering. De yttre reglerna för bönens öfning blefvo allt
mer specialiserade och betungande.2 Vår Herre har i
evangeliet allvarliga ord att säga fariséerna om det för sann
1 För det följande se framförallt W. Bousset: Die Religion des
Judentums im neutest. Zeitalter2 sid. 417 ff.
2 Se t. ex. E. Schurer, Geschichte des judischen Volkes4 II sid.
567 ff., 528 ff.; Bousset, a. a. sid. 202 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
