Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 ERLING EIDEM
fadersnamnets förekomst utan dess faktiska betydelse för
religiositeten. Och där se vi åtskillnaden. Senjudendomens
allmänna stämning inför sin Gud kommer långt sannare
fram i konunga- och herrenamnet än i fadersbeteckningen.
Typisk är sammanställningen "abinu, malkenu", "vår Fader,
vår Konung" i den ständigt återkommande refrängen på
en nyårsbön, hvilken redan Rabbi Akiba, åtminstone till en
del, skall hafva känt, liksom det heter i den sjätte bönen
af Schmone Esre: "förlåt oss, vår Fader, ty vi hafva syndat,
förlåt oss, vår Konung, ty vi hafva varit ogudaktiga" (rec.
bab.). Inom judendomen verkar faderstanken som en
främmande, isolerad partikel; i Jesu förkunnelse och hos Hans
lärjunge möta vi den organiskt liffylld.
Till det, som hittills yttrats om "Fader-vårs-dyrkan"
hos Paulus, ha vi emellertid två inskränkningar att göra.
Fadersbilden uttömmer för honom ej Guds väsen. Gud är
också den allsvåldige härskaren, som endast följer sin
egen viljas lag; Han är krukomakaren, som formar leret, som
han vill (Rom. 9:21). Tillika är Han domaren, hvilken
gör rättfärdighetens kraf gällande till det yttersta; med
hvilken förkärlek aposteln använder termini och bilder från
rättens område, när han talar om religiösa förhållanden, är
oss alla välbekant. Men i dylika antinomier rör sig
religionen med nödvändighet, och spänningen mellan
motsatserna är ingalunda minst hos religionens störste: till de
högsta höjderna stiger man ur de djupaste djupen; den
främste i Guds kännedom förnimmer det närvarandes
styckeart starkast; den varmaste kärleken omsluter ej blott den
högsta saligheten utan ock den mest brinnande längtan.
Så står ock Gud som den kände och dock okände; den
förtärande helige och den huldt förlåtande; den allsvåldige,
"som har makt att förgöra både själ och kropp i Gehenna"
(Matt. 10: 28), och Fadren med den öppna famnen.
Den andra restriktionen vid betydelsen af
Gud-Faderstanken hos Paulus består i dess kristologiska orientering:
Gud är i främsta rummet Jesu Kristi Fader, Han är vår
Fader endast därigenom, att vi äro i Kristus. I huru hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
