Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRKEBISKOP EKMAN SÅSOM TEOLOGISK FÖRFATTARE 123
lan de två personerna: å ena sidan den gudomliga, i hvilken
från början "bor hela gudomens fullhet lekamligen*’ (Kol. 2:9),
och å andra sidan den sant mänskliga och därför
mänskligt inskränkta personligheten. Kyrkoläran har ju aldrig
i Jesus Kristus velat erkänna mer än en person, som den
kallat "den gudmänskliga". Dogmatikerna hafva däremot
försökt en sådan förmedling, då de antingen blott talat
om en gudomlig och en mänsklig natur i vår frälsare, såsom
den äldre uppfattningen gjorde, eller då de, såsom
åtskilliga nyare dogmatiker, låtit den gudomliga personen vara
den allena personbildande i Jesus, men som därvid iklädt
sig mänsklig förmedling genom en utblottelse, en s. k.
"ke-nosis" (enligt Filipp. 2: 7), ett slags afsägelse af de
gudomliga egenskaperna, särskildt allvetenheten. Slutligen kunde
ock ett tredje sätt angifvas för en sådan förmedling. Jesus
var från början af sin jordiska tillvaro en sann och verklig
människa. Men öfver denna människa hvilade från början
det gudomliga såsom ett slags begåfning, som han småningom
hade att fritt tillägna sig, för att slutligen helt
"förgudligas" eller uppgå i den gudomliga personligheten. — Vi
säga icke detta såsom något synnerligen klander öfver vår
författare, då vi här i alla händelser stå framför ett
mysterium, hvilket vi endast aningsvis kunna försöka att
klargöra för vår tanke. Vi anmärka blott denna saknad hos
honom såsom ett faktum, då vi nu en gång skola redogöra
för hans teologiska åskådning.
I det följande kapitlet öfvergår nu E. till "Jesu
lifsuppgift och därmed sammanhängande frestelser".
Huru vi nu än förmå fatta Jesu person, så måste vi
erkänna hans behof af en sant mänsklig utveckling. Han
behöfde lära känna sig själf och sin oändliga uppgift: hans
egen persons fulländning i lydnad och lidande och därmed
hela mänsklighetens frälsning och Guds rikes upprättande i
hela världen. Han måste lära förstå detta; ty hvad vi icke
kunna fatta såsom närvarande i honom från begynnelsen är
ett gudomligt allvetande. Till denna genomgång hörde nu
framför allt bepröfvande genom frestelse. Om vi än icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
