Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRKEBISKOP EKMAN SÅSOM TEOLOGISK FÖRFATTARE 127
Gud, och hon måste bära dessa med hel undergifvenhet,
samt helt uppoffra den egenvilja, som är syndens rot och
således med sin vilja helt och hållet taga tillbaka sitt
affall från Gud. Å andra sidan måste hon helt hängifva sig
åt Gudmed vilja och gärning."
Det är nu dessa den gudomliga rättfärdighetens kraf
på mänskligheten, som Jesus i sitt lif och sin död
fullkomligt uppfyllt. Blott gör E. härvid en viktig anmärkning.
"Då Jesus i mänsklighetens namn gifvit rätt åt den
gudomliga straffande rättfärdigheten, har han icke i den mening
kunnat lida straffet för mänsklighetens synd, att han för
sin person och i sin handling af fulländad lydnad för Gud
var ett föremål för Guds misshag (jfr Joh. 10: 17). Icke
heller kunde han lida det straff, som utgöres af synden själf
i hennes utveckling och mognad och hvilket på grund af
sakens natur icke kan lidas af någon annan än syndaren
sjelf. Men hvad som öfverhufvud icke var möjligt, kunde
naturligen icke vara nödvändigt för världens frälsning."
Så är nu då af Jesus såsom mänsklighetens
ställföreträdare på en gång det fullkomliga försoningsoffret gifvet
för mänsklighetens synd, och hon är på samma gång "i och
genom honom, sitt hufvud, vigd åt Gud" (Hebr. 10: 10).
Men Jesus är dock på det sättet mänsklighetens
ställföreträdare, att han på samma gångar "den bland människorna
förste, begynnare af en ny utveckling i mänskligheten",
en grundval för att mänskligheten för sin del skall lära att
"rätt bära det lidande, som synden medfört, helt uppoffra
sin egenvilja och öfva en sann rättfärdighet". — Denna
subjektiva, etiska sida af frälsningen betonar E. åter och
åter på ett sätt, som just icke är det vanliga, men som
sannerligen icke får förbises.
Vid sin närmare utveckling af Jesu seger öfver synden
betonar E. först, att han "tillintetgjort syndens makt i
världen" eller befriat mänskligheten från fångenskapen under
synden. I detta sammanhang kan Jesu seger benämnas en
"återlösning", med hänsyn till "det höga pris, för hvilket
den vunnits: Jesu blod". Jesu död behöfver därmed icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
