Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRKEBISKOP EKMAN SÅSOM TEOLOGISK FÖRFATTARE 131
människan och mänsklighetens hufvud, så att hvad han gör
i förhållande till Gud är mänsklighetens gärning."
Försoningen utgår från Gud såsom en fri gudomlig nådegåfva
(Rom. 11:35), den sker genom den "Guds son, genom
hvilken han skapat världen" (enl. Hebr. 1:2 ff.). Men å andra
sidan är försoningen "en mänsklig handling i förhållande
till Gud, så att det verkligen är mänskligheten, som i och
genom försonaren motsvarar den gudomliga förbarmande
kärleken, hvilken stiftar försoningen — motsvarar den genom
att gå den väg, på hvilken försoningon enligt den
gudomliga rättfärdighetens kraf kommer till stånd: den
fullkomliga lydnadens och själfuppoffringens väg". Just denna
mänskliga sida af försoningen utvecklar E. ganska utförligt och
lärorikt, med stöd af sådana ord som 1 Timot. 2: 5, Hebr.
2: 14—17 (jfr sidan 186 i Rel. läran).
Försoningen mellan Gud och människan framställes ock
i Skriften såsom "en försoning mellan himmel och jord".
Den är en återställelse af den ursprungliga, men genom
synden hämmade gemenskapen mellan båda, det samband,
"genom hvilket välsignelsens ström skulle från himmelen
hafva kunnat nedgjuta sig öfver jorden". I grunden är nu
denna söndring upphäfd (Kol 1: 19).
I motsats härtill har den förbindelse mellan
mänskligheten och "ondskans andemakt: djäfvulen" och dennes välde
i världen, hvilket sträcker sig så vidt och djupt som synden
sträcker sig, blifvit på ett grundläggande sätt bruten, idet
att Kristus öfver vunnit alla frestelser till synd och uthärdat
allt genom ondskans makt honom tillfogadt lidande.
Därmed är ock "dödens fasa", så vidt denna har sammanhang
med satans makt, blifven principiellt omintetgjord (Hebr. 2: 14,
1 Kor. 15:56).
Denna seger öfver "världens furste" bär också i sig
segern öfver "den ogudliga världen", och därmed "är
grunden lagd till hennes öfvervinnande i mänskligheten".
"Under uttrycket världen sammanfattas alla personer, krafter
och ting, hvilka äro behärskade och fått sin karaktär af
den trefaldiga begärelse, som omtalas i 1 Joh. 2: 16." Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
