Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 W. RUDIN
och skulden, hvarigenom Gud kan se mänskligheten med
ett nytt omdöme, med öfverseende, skonande, och behandla
henne med en nådefull fostran till något nytt, äfvensom att
Kristus har framträdt såsom "den personliga makt, som i
världen hämmar den gudomliga vreden och oordningen, eller
att han är den som räddar människorna från den gudomliga
straffdomen, i det han räddar dem från synden själf".
Med hänsyn till den förut befintliga, genom Moses gifna
lagen kallas denna försoning en "befrielse från lagens
förbannelse", d. v. s. just från den vredesdom, som denna lag
uttalar öfver synden (Gal. 3:13 och med en egendomlig bild
Kol. 2: 14). Och nu kan människan inträda i ett helt nytt
förhållande till den gudomliga lagen: befriad från dess dorn,
är hon t. o. m. frigjord frän den bokstafsform lagen hade
i det gamla förbundet, och hon inträder i stället under
"Andens lag", d. v. s. en ny kärleksmakt och
kärleksförpliktelse, som sätter henne i stånd att verkligt blifva en
lagens görare (Rom. 7: 1—6).
Försoningen innebär äfven ett grundläggande
borttagande af den afvoghet och misstro mot Gud, eller den
"fiendskap", som synden innebär. I Kristus mötes nämligen
Gud af en människa, som fullkomligt älskar och tror på
honom. Och i det denna människa å Guds vägnar bevisar
mänskligheten den högsta tänkbara, aldrig svikande kärlek,
gent emot den högsta möjliga ondska, och detta i lif och
död, då ligger i detta den högsta möjliga allt bevekande
kärleksmakt, som- kan borttaga människans misstro och hat
mot Gud. Om Upphäfvandet af denna människans fiendskap
mot Gud begagnas också i skriften uttrycket "försoning",
eller egentligen med ett särskildt uttryck "förlikning"
(Rom. 5: 10).
För att nu rätt förstå den "medlare-betydelse", som
Kristus vid allt detta intager, bör man alltid ihågkomma
den dubbel-ställning han intager i sin person och sitt verk.
"Han är å ena sidan den person, i hvilken Gud själf är på
sådant sätt, att hvad Kristus gör iförhållande till människorna
är Guds egen gärning, och å andra sidan är han den sanna^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
