Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRKEBISKOP EKMAN SÅSOM TEOLOGISK FÖRFATTARE 141
af hans oändliga storhet såsom Gudmänniska. Härtill svarar
dock Ekman, att, om det än är alldeles riktigt, att Guds
rättfärdighet och lag måste helgas genom bärande af
syndens straff, "kan man svårligen förstå, att detta är
nödvändigt på annat sätt, än att den som syndat erkänner det
lidande för rättvist, som han i sin själ bär för syndens skull,
och att han i undergifvenhet bär yttre lidanden, som
fortgå".
Vidare har man fäst uppmärksamhet därpå, att
omvändelsen icke kan göra om intet de forna synderna, hvarför deras
straff i alla händelser måste lidas. Härpå svarar åter E.,
att följden af föregående synder framför allt är den inre
prägel, som därigenom kommit till stånd hos syndaren, och
att, om denna lifsprägel förändras, följderna af de forna
synderna, åtminstone hvad den innersta personligheten
angår, äro upphäfda (äfven om yttre efterverkningar af dem
kunna kvarstå), och att det ej synes nödvändigt att
särskildt straff skulle lidas för en persons synder alldeles
utanför personen själf, då syndens följder hos honom äro
väsentligt upphäfda.
En tredje invändning mot E:s uppfattning (vi kunde
kalla det hans "omvändelseteori") är den, att omvändelsen ju
alltid är ofullkomlig, hvarför Guds misshag står kvar äfven
mot den omvände, så långt han är syndare. Men säger E.:
"Detta är i hvarje fall förhållandet, huru man må uppfatta
försoningen. Men Guds misshag (mot kvarvarande
ofullkomlighet och synd) är icke riktadt mot den till Gud
omvända människans innersta." Och hans misshag till dennas
kvarvarande ofullkomlighet är den omvände själf med om
och "underkastar sig i undergifvenhet både Guds andes
straffande i det inre och lidanden, som yttre skickelser
medföra".
Ännu en fjärde invändning är denna: Om syndens straff
fullständigt skall lidas, och om detta då skall läggas på
Kristus i stället för på människan, så blir frågan den, dels
om Kristus,- den fullkomligt helige, verkligen kan lida
alldeles detsamma som syndaren, dels om vårt rättsmedvetande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
