Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 W. EUDIN
kan tillfredsställas däraf, att en annan, en oskyldig, lider
i stället för den skyldige,
I båda dessa afseenden utlåter sig E. nekande.
"Syndastraffets kärna är den söndring från Gud, som synden
åstadkommit, det lidande, som omedelbart följer trotset mot
Gud, viljans motstånd mot rättfärdighetens makt o. s. v.
Något sådant har ju icke Kristus kunnat lida". — "Att hafva
en annans skuld är icke möjligt. Däremot kan väl en
person bära en annans skuld på sitt hjärta eller känna
djup smärta däröfver". Likaså kan han bära följder af
synden, som ligga utanför den syndande personens eget
innersta. Men själfva den skadan, att personen genom
synden är i sin vilja söndrad från Gud, den kan icke botas
ensamt af en annan, utan den som syndat måste själf
förändra sin viljas riktning. Därvid kan han dock naturligen
blifva påverkad af en annan.
Hvad storheten af Kristi lidande beträffar, så är det
visserligen sant, att Kristus på korset t. o. m. känt sig af
Gud öfvergifven. Och storheten af detta hans lidnnde kan
nog ingen människa fatta eller mäta. Men därvid "kan
dock icke i verkligheten det band hafva brustit, som
förenat Gud och den rättffärdige", såsom det har brustit mellan
Gud och syndaren. "I den inre världen kan straffet icke
lösgöras från synden själf, utan har just sin kärna och sin
udd i det tillstånd, som synden själf åstadkommit."
Vi finna häraf, att Ekmans uppfattning i detta
afseende något skiljer sig från den vanliga "straffteorien" om
försoningen, hvilken rätt allmänt torde vara gällande.
Emellertid stannar det icke härvid; E. kompletterar sig själf
i det följande.
Han fortsätter nämligen sin framställning på följande
sätt. Det kan frågas: "Är försoningen någonting så enkelt
(som människans omvändelse), är icke densamma då gjord
i en handvändniag, och är den icke ett mänskligt verk,
fullbordadt allena genom människans vilja?" Nej, långt
därifrån. Dels är den prägel, som synden gifvit*människans
lif, icke lätt förändrad. Dels står den enskilda människan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
