Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRKEBISKOP EKMAN SÅSOM TEOLOGISK FÖRFATTARE 153
det verk, genom hvilket försoningen, fattad i denna mening,
åstadkommits, ingår ett lidande, genom hvilket Guds lag och
rättfärdighet i människosläktets namn blifvit helgade. Jesus
har i undergifvenhet burit lidanden, som för oss syndiga
människor äro syndastraff. Därigenom har han gifvit rätt åt
den lag, enligt hvilken för syndens skull förbannelse hvilar
öfver släktet, som han tillhörde, och upprättelse har gifvits
åt Guds rättfärdighet, som genom synden blifvit kränkt.
Därmed och med sitt fullkomliga uppfyllande af Guds lag
har Kristus i människosläktets namn åstadkommit hvad man
kallar godtgörelse eller tillfyllestgörelse. Detta är den andra
hufvudsaken, som i fråga om försoningen varit föremål för
strid, och hvars sanning jag sökt uppvisa. De nu nämnda
båda hufvudsakerna äro just de, som framhållas i den
Augs-burgiska bekännelsen, och vid hvilka denna stannar i fråga
om försoningen." — Härpå tillägger E.: "Lektor W. har
rörande de nämnda båda hufvudsakerna uttryckt sig så, som
om han nekade, att Guds vrede på något sätt blifvit
blidkad genom Kristi död eller att världen redan i någon
mening är försonad i Kristus." — "Likaledes har han uttryckt
sig så, som om han alldeles nekade, att Guds kränkta
rättfärdighet fordrade någon upprättelse." (Här hänvisar E.
till ställen i W:s skrifs "Guds eviga frälsningsråd"). Men
han slutar med det vänligt försonande ordet: "Har jag i
detta afseende oriktigt uppfattat lektor W:s åsikt, och
öfverensstämmer han väsentligen med mig i dessa båda senast
afhandlade stycken, har den s. k. Waldenströmianismen i
försoningsfrågan i hufvudsak förfallit."
«, Efter detta afstannade striden. Vi tro, att Ekmans
framställning, såsom ett försök till en riktig fattning för
tanken af ett stort världsmysterium, mycket väl kan låj:a
försvara sig inför luthersk renlärighet. Det gör ju icke
anspråk på någon fullkomlighet eller någon auktoritativ
myndighet. Men den som läser det i sin helhet, med
uppmärksamhet och välvilja, skall känna sig hafva fått ett
verkligt bidrag till en riktig uppfattning af det stora
ämnet och fått missuppfattningar däraf rättade. Dit hör sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
