Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 E. STAVE
Israel passande institution, är det icke att undra på, att vi
i berättelserna om huru Israel fick sin förste konung möta
uttryck af samma betänkligheter, som förut gjorts gällande,
ehuru de nu uppenbarligen fått vika för Samuels auktoritet.
Af de två olika berättelserna om Sauls väljande till konung
är den ena (1 Sam. 8; 10:17—27) antipatiskt stämd mot
konungadömet. Samuel hade, heter det, blifvit gammal och
insatt sina söner till domare i Israel. Men de vandrade
icke på sin faders väg, och i anledning däraf samlade sig
de äldsta i Israel och begärde att Samuel skulle gifva
folket en konung, "såsom andra folk hade". Samuel såg i
denna begäran ett missnöje med den regering han å Guds
vägnar förde, och Gud bekräftade denna uppfattning;
sägande: "Det är icke dig utan mig som de hafva förkastat".
Men han bjöd honom i alla fall att, sedan han varnat
folket för farorna, foga sig efter dess önskan. Samuel
sammankallade för den skull folket till Mispa, och där blef Saul
genom lottkastning vald till konung. Enligt den andra
berättelsen (1 Sam. 9: 1—10: 16, kap. 11) gaf Gud Samuel
befallning att till konung smörja en ung man, som skulle
komma till honom den följande dagen, och motiverade
befallningen med orden: " Ty han skall frälsa mitt folk från
filistéerna". Den unge mannen befanns vara Saul. Men
han blef af folket erkänd som konung först, sedan han
befriat de i Jabes — öster om Jordan — boende israeliterna
från den smälek, som ammoniternas konung tillämnade dem.
Han blef då vald till konung på en allmän sammankomst
i Gilgal.
Detaljerna i båda dessa berättelser äro omöjliga att
förena. Men de tillåta oss dock att fastslå två historiska
sakförhållanden; det ena, att tanken på konungadömets
införande, nu likasom på Gideons och Jotams tid, väckt
betänkligheter hos tidens största andliga personlighet; det
andra, att folkets nöd, det fortfarande förtrycket från
filistéernas sida till slut öfvervunnit farhågorna.
Israels förste konung kunde icke lösa sin uppgift att
frälsa folket från filistéerna. Han förmådde under sin re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
