Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKMAKT OCH KUNGAMAKT I ISRAEL 175
endast innehålla profetens tankar om de med honom
samtidiga ovärdiga konungarna. Men hos Jesaja är
förhållandet ett annat. Han var i ordets bästa mening en aristokrat
till hela sin anläggning och åskådning. Mot konungarna
på sin tid, Ahas och Hiskia, uppträder han med allvarliga
bestraffningar och hotelser. Men han var en lika stor, om
ej större, fiende till hvad vi skulle kalla demokratiska eller
republikanska sträfvanden. I kap. 3: 1—7 ger han med
några få, säkert tecknade drag en bild af den inre
upplösningsprocess i riket, som han ser skola komma och hvilken
han betraktar såsom ett gudomligt straff. Alla naturliga
auktoriter, hvarpå det judiska samhället hvilar, försvinna —
på grund af folkets kritik af och missnöje med de gamla,
skulle vi säga, men profeten hänför det allt till Gud och
betraktar det som ett hans straff. I stället för de gamla
höfdingarna, som haft en i arf tagen och af dem förökad
lifserfarenhet att stödja sig på, träda nu ynglingar upp och
blifva verkliga plågoris för andra. Så uppstår ett allas krig
mot alla, där naturligtvis de djärfvaste och de mest
högröstade och råaste afgå med seger. Detta slutar med
fullständig anarki. Och nu söker folket åter komma ut
därifrån, d. v. s. man söker åter finna en konung. Men ju
ifrigare längtan efter att finna en sådan blir, desto omöjligare
blir det att få någon. De som söka efter att få en konung
samlas till sist i en persons fädernegård — han har alltså
i motsats till andra lyckats rädda sitt fadersarf — och han
har i olikhet med de flesta ännu en mantel, vi skulle säga:
en öfverrock, på kroppen. Och här, mellan 4 väggar
skall nu konung väljas, af ett kotteri alltså i stället för
på en folkförsamling. "Du har ännu en mantel, du skall
blifva vår styresman; tag du hand om detta vacklande land"
(1. rike), säger man till honom. Men den, som man sålunda
vill kora till styresman, har på grund af den allmänna
upplösningen i folket förlorat all lust att blifva det, och
därmed är folket räddningslöst prisgifvet åt undergång. "Jag
kan icke skaffa bot, i mitt hus finnes hvarken bröd eller
kläder". Ni har, vill han säga, misstagit eder äfven i fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
