Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 D. FEHRMAN
teori utformas i detalj. 4) Verbalinspirationen utföres i sina
konsekvenser (fr. o. m. Gerhard). Det senare fallet föreligger först,
1) hvarest det är tal om ett Andens diktat med tillägget: ord
för ord. (Termen dictare betydde på den tiden ej i och för sig
själf verbotim dictare)’, 2) när 2 Petr. 1:21: »Ingen profetia
har någonsin framkommit af en människas vilja» etc.
sammanbindes med 2 Tim. 3:16: »All skrift, som är ingifven af Gud,
är ock nyttig till andervisning» etc, ifall tonvikten här lägges
ej på Skriftens nytta utan på ted
Kap. V. Tanken om verbalinspiration uppträder åtskilligt
tidigare i den reformerta teologien än i den lutherska. Zwingli
är ännu fri därifrån. Hos Bullinger påträffas de ofvannämnda
uttrycken, dock ej med den fullständighet, att man med
säkerhet vågar tillskrifva honom en verklig verbalinspirationsteori.
En sådan föreligger däremot typiskt hos Calvin.
Kap. VI. Luthers uppfattning om Skriftens
inspiration och om betydelsen af de klara och tydliga ställena
i Skriften. I vissa fall har Luther öfvat fri kritik gent emot
åtskilliga bibliska böcker. I andra har han låtit orubbligt binda
sig vid Skriftens bokstaf. Man brukar som förklaring anföra,
att; hans åsikt om bibeln rymde motsägelser, som han ej kände
behof att utjämna. Men — menar förf. — med orätt. Hans
tänkande har varit betydligt mera enhetligt, än man vanligen
medger. Lösningen måste sålunda sökas på annat sätt. 1)
Beträffande de bibliska böcker han kritiserade, har man ingen
grund att antaga, att han räknade dem som kanoniska.1 2)
När han — ofta i våldsamma hyperboler — inskärper
bokstafvens betydelse, sker det aldrig generellt utan alltid i
anslutning till någon begränsad synpunkt. Som generell gäller
snarare hans utsaga: »Es ist Spiritui Sancto ein schlecht Ding
um ein Wort». — Att Skriftens yttre form var behäftad med
mänskliga svagheter upphäfde för honom ej dess inspiration,
lika litet som det för honom var en motsägelse, att barnet i
krubban var Guds Son.
Gent emot denna friare uppfattning står nu hans
bundenhet speciellt af instiftelseorden. Men hans förhållande
härvidlag får ej generaliseras. Öfver instiftelseordens form hvilade
1 Den tillräckliga bevisningen för detta påstående har förf. ej
åvägabragt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
