Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRKEBISKOP EKMAN SÅSOM TEOLOGISK FÖRFATTARE 273
dem gifven såsom en handpenning därpå, att de skola varda
iklädda en himmelsk lekamlighet" (2 Kor. 5: 5).
Mera i förbigående berör E. de orättfärdigas
uppståndelse, hvilken naturligen tillhör den allmänna uppståndelsen.
Uppståndelsen blir för alla en uppståndelse till en
lekamlighet (eller tillvarelseform), som "naturligen kommer att
återspegla deras inre beskaffenhet".
För att ännu en gång återkomma till frågan om
tusenårsriket, så berör E. vid dess behandling också frågan om
dess relativa "ofullkomlighet" och i följd häraf den
"pröfning", som detsamma har att genomgå, enligt
Uppenbarelsebokens framställning i kap. 20: 7, 8. "Det uppstår mot
de heligas välde ett uppror, begyndt af dem, hvilka befinna
sig på längsta afstånd från den sanning och rättfärdighet,
som utgör detta väldes grundval. I detta uppror indragas
människorna till oerhördt antal, och Guds rike hotas ånyo
med undergång. Men detta är det sista försök, hvilket
ondskans makt tillåtes göra mot Guds rike på jorden. Det
göres om intet genom eld från himmelen." Och detta
förklarar E. så: "genom så väl den gudomliga sanningens makt
som ock den i väldiga domar framträdande gudomliga
rättfärdighetens allt motstånd tillintetgörande kraft". Härvid
"störtas satan fullkomligt och göres för evigt oskadlig för
Guds rike". Angående Uppenbarelsebokens ord om detta i
kap. 20: 10 har E. följande yttrande: "Något närmare
angående satans lott är därmed icke angifvet, enär hvad som
vederfares honom icke omtalas på annat sätt, än hvad som
vederfares vilddjuret och den falske profeten, om hvilka i
själfva verket intet annat kan sägas, än att de
tillintetgöras, enär de icke äro personliga förnimmande väsen, utan
blott andliga makter, som haft sina bärare i personer och,
skilda från dessa personer, icke hafva någon tillvaro."
Härefter följer den allmänna uppståndelsen och
människornas framträdande inför den "gudomliga domstronen".
Angående denna dom, vid hvilken Jesus Kristus är
domaren, är det att bemärka, att E. särskildt framhåller
"gärningarnas" betydelse, med stöd af Upp. 20: 12 och andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
