Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 D- FEHRMAN
betyder ej någon afgörande vändpunkt i hans teologi. Hans
satser om böten ha ej påverkat hans lära om vare sig tron
eller rättfärdiggörelsen. Tvärt om: att han började en kamp
om botsakramentet har sin grund i hans theologia crucis; den
riktning, i hvilken han sedan fullföljde sina tankar om böten i
motsats till den katolska botpraxis, är bestämd af hans nya
tankar om tron och rättfärdiggörelsen.
Redan i sina tidigare skrifter lägger Luther betydligt större
vikt vid syndarens botfärdiga sinnelag såsom det grundläggande
i böten än vid det Utvärtes förrättandet af den sakramentala
bothandlingen. Den kritiska stämningen gent emot det
kyrkliga botsakramentet skärptes alltmer efter tesernas framläggande.
Under denna kamp fick hans lära om korset och ödmjukheten
än vidare spelrum. Böten är helt enkelt ett stycke af det
heliga korset; den innebär just föresats att ständigt och
obetingadt erkänna synden och vilja att bära korset. Sann bot
är alltså sinnesändring, och denna är icke bunden vid något
sakramentalt handlande; uppsåt till bättring, är det enda, som Gud
fordrar, i det han för intet tillgifver synden. Den sakramentala
böten däremot riktar sig ej på utrotandet af begärelsen och är
dessutom en till enstaka ögonblick begränsad handling. Den
är alltså ej det kors, som Kristus ålägger. I motsats därtill
fordrar Luther, att hela lifvet skall vara en bot, då Kristi kors:
djäfvulens frestelser, köttets lustar och världens förföljelser, i
olikhet med själftagna lidanden vara lifvet ut, och då hela
evangeliet är en förkunnelse af bot, och det evangeliska lifvet
således en genomgående bot; dessutom står människan alltjämt
som syndare. Ångern skall i öfverensstämmelse därmed vara
beständigt, ej blott den korta stund, då bikten sker. Verklig
bot åstadkommes ej af fruktan för straff utan af kärlek till
Gud, hans lag och hans vrede, och under betraktande af Guds
välgärningar. Fruktan åstadkommer endast hat mot Gud, den
sanna kärleken däremot själfanklagelser. Så blir då en bot,
som börjar med blicken riktad blott på straff, belöningar och
de egna synderna, städse ofullkomlig. Däremot, ju mer den
är fylld af glädje och förnimmer sin smärta som ljuflig, desto
renare är den. Härmed är nu också en ånger i form af attritio
afvisad såsom hyckleri, och den i samband med attritionens
förvandling till contritio stående föreställningen om
botsakramentets magiska karaktär har beröfvats sina förutsättningar.
Förtjänster erkännas ej längre i någon form.
En tillräcklig contritio kan ingen prestera. Om blott
bönen om ånger är uppriktig, räknar Gud böten för sann, de
onda böjelserna må kännas aldrig så starka, ångern aldrig så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
