Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEOTESTANTISK DOGMHISTOBIA I LJUSET AF MODERN FORSKNING 289
I samma mån den typiska omvändelsen fick stå modell för
läran om böten, kommo alla botens individuella differenser att
mer eller mindre försvinna.
Kap. XXXI. Luthers lära om lagens giltighet och
upphäfvande. När Luther i människans väsen skiljer mellan
kött och ande, innebär detta ej någon dualism i sträng mening.
Först genom själen komma t. ex. köttets begärelser till uttryck.
Härskar köttet, så är äfven anden behärskad däraf. Härskar
anden, är människan — den syndiga och köttsliga naturen
inberäknad — imputative rättfärdig.
Synden (= lagöfverträdelse) upptäckes för oss genom lagen,
Guds välbehag och vägen till rättfärdigförklarande visas genom
evangelium. Den enda sanna sedligheten är den,som grundar sig
på evangelium, d. v. s. på tro. Men här i lifvet når den aldrig
fullkomlighet. Därför har lagen i alla afseenden sin giltighet kvar
för den kristne, så vidt han är köttslig. Så vidt han är andlig,
gäller honom lagen i den mening, att innehållet i dess bud
sammanfaller med det goda, han har att förverkliga. Men så
vidt lagen till sin form har karaktären af tvång, är den
upphäfd för den troende, ty samvetsfriden, som han framförallt
behöfver, går genom tvång förlorad.
Hvarken lagens bud eller den naturliga människans vilja
kunna åstadkomma lydnad för lagen. Ty lagens bud och
förbud gälla icke blott yttre handlingar utan äfven hjärtats
böjelser och begär. M. a. o. de förmå endast uppenbara
människans synd; i samma mån, som begärelsen finner sig förbjuden
af lagen, hatar den lagen, och under påverkan af en sådan
motvilja är allt, äfven skenbart goda handlingar, synd. Den
oundgängliga förutsättningen för lagens uppfyllande är tron.
I tron bli alla verk likvärdiga, de må vara höga eller ringa.
Ty de äro välbehagliga för Gud ej för sin egen skull utan för
trons. Den troende åstadkommer goda gärningar, emedan han
redan är välbehaglig för Gud. Han vet af sig själf, hvad som
är goda gärningar; han är ett godt träd, som blott kan bära
god frukt, och behöfver således ej någon lära därom eller
befallning därtill. Ty det är ytterst sedt den i de kristne boende
Kristus själf, som handlar i dem. Den, som tror, kan
öfverhufvudtaget ej synda, ty synd härflyter endast ur otro. Men
å andra sidan kan tron, så fattad, ej vara overksam. Ar tron
utan gärningar, är den död. Luther inskärper med stort allvar,
hurusom tron aldrig får skiljas från gärningarna, d. v. s. från
kärleken. Goda gärningar äro endast de, som äro framsprungna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
