Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 D. FEHRMAN
af kärlek. I tron är den kristne herre öfver allt, i kärleken
är han allas tjänare. Kärleken blir till sist kärlek till lagen
och till Guds vilja. (Däri ligger ingen motsägelse, ty
förödmjukelse och syndakänsla, hvari lagens verkan utmynnar, äro alltid den
själffallna förutsättningen för att upplysningen genom evangelium
och därmed kärleken skall inträda.) Det finns öfverhufvudtaget ej
några goda gärningar, som Gud ej skulle ha befallt. Därför
är ett undandragande från de mänskliga uppgifterna, sådant
som munklifvet fordrar, ej förestafvadt af kärlek utan tvärt om
af brist på kärlek.
På detta sätt har Luther med fullaste klarhet lärt det
sedliga handlandets autonomi. Intet, som framgår ur yttre tvång,
intet, som sker med ovillighet eller af fruktan för lagen, d. v. s.
intet, hvari något heteronomt blandar sig, är verkligt godt.
Denna det godas autonomi bygger Luther upp på enbart
religiös grundval: tron på syndernas förlåtelse, hvilken ensam kan
skänka ett godt samvete. (Ang. det goda samvetets betydelse
för det kristliga lifvets bestånd, se nedan.) På denna punkt
ligger jämförelsen med Kants häfdande af det sedligas autonomi
nära till hands. Han prisger den religiösa grundvalen och
därmed det enda, som faktiskt kan tjäna som förutsättning för en
frivillig god vilja hos en syndig människa. Genom att antaga
den goda viljan som något a priori gifvet har han beröfvat
den sedliga autonomien dess psykologiska förutsättningar och
omöjliggjort hvarje förklaring till hur en god vilja kan
uppkomma. Utskiljes den religiösa faktorn, kan det aldrig
förklaras, hur med det radikala onda, hvars förekomst Kant
erkänner, kan förenas en autonom sedlig vilja.mm
Lagen är för Luther = dekalogen. Är den troende
såsom sådan fri därifrån, så är han dock såsom syndare alltjämt
under dess välde. Lagen verkar syndakännedom, uppenbarar
Guds vrede och möjliggör yttre tukt. Så visst mortificatio är
nödvändig för den kristne och sträcker sig öfver hela hans lif,
så har ock lagen sin förblifvande plats därinom. Därtill
kommer dess funktion såsom uttryck för hvad Gud vill och såsom
en maning till det goda i striden mot köttet.
Till människans medskapade fullkomlighet hörde ljus i
förståndet och helighet i viljan. Detta gick förloradt i
syndafallet, och fördärfvet fortplantar sig sedan genom födelsen på
Adams efterkommande, allt enligt Gen. 3. Det var emellertid
icke den bibliska berättelsen, som i första, hand låg till grund
för antagandet af arfsynden. Fastmer betygas dess förekomst
för de troende redan genom deras frestelser och samvetsstrider.
Arfsynden är i och för sig tillräcklig för att människan skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
