Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄLAN 311
dan jämförelse i detalj, skulle föra vida utöfver det utrymme,
som skäligen kan medgifvas åt en recension.
Det värdefullaste partiet i Schmitz’ verk utgöres
otvifvelaktigt af det andra kapitlet »Die Opferanschauung des späteren
Judentums» (sid. 55—195), medan den föregående afdelningen
(sid. 9—54) om Gamla Testamentets uppfattning af offret till
stor del upptages af ett kritiskt referat öfver de ledande
fors-karnes meningar. (Man må för öfrigt observera, att förf.
företrädesvis begränsar sig till offret som medel att återställa det
normala förhållandet till Jahve, när detta af någon anledning
brutits.) Det tredje kapitlet åter, »Nya Testamentets
offerutsagor» (sid. 196—318), för vid sidan om en mångfald förträffliga
iakttagelser fram en del teorier, som nog ej komma att visa
sig bärkraftiga vid en framtida pröfning- Vi inskränka oss
här till de bägge kapitel, som markeras genom bokens titel.
På en lång och ofta ganska tröttande vandring för förf.
oss ut, när vi i hans sällskap ge oss åstad för att ta reda på,
hvad de åt oss bevarade dokumenten af senjudiskt fromhetslif
ha att förmäla om sin samtids uppfattning beträffande offren.
Vi ha ingenstädes känslan af, att han vill spara våra steg och
på detta numera ingalunda ovanliga sätt vinna vår bevågenhet;
fastmer märker man snart, att hans högsta omsorg är, att vi
skola se allt, som han själf känner, och det grundligt. I de
samvetsgranna och tålmodiga analyserna af de många ställena
ligger undersökningens styrka. På de stora vyerna är förf.
rätt sparsam; de komma mest fram i sammanfattningarna.
Framställningen fortskrider från urkund till urkund,
ordnade efter deras sannolika historiska ålder; sakliga synpunkter
bestämma ej vägen. Förfarandet är dock ej rent kronologiskt.
Med riktig takt grupperar förf. stoffet i två hufvudserier, den
palestinensiska och den hellenistiska, om han också
naturligtvis är medveten om den flytande gränsen dem emellan, och
fast man med förf. kan diskutera lämpligheten af en eller
annan placering t. ex. Josephi på den hellenistiska linien. Philo
och Josephus få för öfrigt, af praktiska skäl, hvar sin
separata afdelning i slutet på den sistnämnda.
Kasta vi i förbigående en jämförande blick på
Scholanders ifrågavarande arbete, så konstatera vi strax några
karakteristiska, till en del af undersökningens skiljaktiga syfte
betingade olikheter. Hos denne komma sak-synpunkterna långt
starkare fram i själfva undersökningens gång, liksom den
forskande blicken tyckes mer oafvändt vara riktad på de
drifvande faktorerna i den historiska utvecklingen. Men än mer
framträdande är skillnaden i utnyttjandet af materialets båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
