Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 LITTERATURANMÄLAN
hufvudådror, de gammaltestamentliga apokryferna och
pseud-epigraferna, Philo, Josephus etc. å ena sidan, den rabbinska
traditionen å den andra. Schmitz har omsorgsfullare än någon
före honom samlat och siktat den förra gruppens offer uttalanden,
medan han af det rabbinska stoffet endast fäst afseende vid
de allra äldsta beståndsdelarna (de tannaitiska) och begränsat
sin framställning däraf till 10 sidor (sid. 109—118), hvilka
dock förtjäna ett så mycket större beaktande, som förf. haft
förmånen att få dem granskade af en sådan auktoritet som
Bacher. Hos Scholander däremot erhålla vi en konkret och
ingående kännedom företrädesvis om ’rabbinernas’ skiftande
ställning till och värdering af offerväsendet genom en lång
serie af utförliga citat. Vi behöfva här ej inlåta oss på frågan,
huruvida ettdera behandlingssättet förtjänar företräde framför
det andra; det vare nog sagdt, att de båda forskarne
komplettera hvarandra ömsesidigt.
Såsom resultat af de föregående specialundersökningarne
ger Schmitz på sid. 189 ff. en öfversikt i stora linier af
offeruppfattningens utvecklingsstadier under den senjudiska perioden.
Den gamla naiva omedelbarheten i ställningen till offren är
svunnen. Väl uppställer man ingalunda någon reflekterad
offerteori, men den ursprungliga tron på offrens själffallna
effektivitet ex opere operato har aflösts af en lagisk betraktelse. Allt
hänger på lagens auktoritet; det är denna, som gör hvarje
fråga om offrens närmare innebörd och verkningssätt
öfverflödig. Ingenstädes kunna vi, enligt Schmitz, med säkerhet
konstatera, att tanken om ett ställföreträdande knutits till
offerhandlingen. Synpunkten af gåfva skimrar endast blekt
igenom ; däremot ligger tanken på en sakramental communio helt
utanför senjudendomens synkrets.
Vid sidan om denna statutariska offeråskådning går
emellertid en bestämd tendens att på olika sätt och i olika grad
omtyda offren, en omvärdering, som realiter innebär en
afvär-dering. Offerväsendets allegoriska omtolkning drifves
ojämförligt längst af Philo, och åt dennes talrika hithörande
uttalanden egnar vår förf. en grundlig undersökning (sid. 133—
175), som vill ernå fullständighet och på sitt sätt vara
afslutande. Schmitz själf finner i detta parti sin afgjordt
betydelsefullaste insats, efter hvad den, som skrifver dessa rader,
mundt-ligen erfarit af förf. Det kan emellertid starkt ifrågasättas,
om det utförliga Philo-kapitlet är lämpadt att ge en lefvande
totalbild af den store alexandrinarens ståndpunkt; därtill är
det för nedtyngdt af långa citat och för konstladt anordnadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
