Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROFETERNAS POLITISKT-SOCIALA FÖRKUNNELSE 425
och härförare är svårt nog att behålla kvar, hvad vi under
fredliga förhållanden betrakta som en helig plikt, känslan
af sympati och medkänsla med alla folk, vet jag intet, som
skänker större tröst och på samma gång ställer oss inför en
angelägnare uppgift än just dessa Deutero Jesajas och
Ma-leakis ord.
Profeterna tala om en stor kommande härlighet för
Israel såsom slutmålet för hela världshistorien, och jag har
redan antydt, att deras tal härom har ett tidshistoriskt skal,
som med kristendomen fallit bort. Men inom det
bortfallande skalet ligger en äkta religiös kärna, som vi böra väl
taga vara på. Israels kommande härlighet är, enligt
profeternas predikan, en skapelse af Gud, och därför afvisa de
så strängt alla världsliga medel, alla politiska ränker för att
rädda Israel. Men det som gör det möjligt för Gud att gripa
in och skapa denna framtid är, att Israel ångrar sin synd
och omvänder sig till sin Gud. Och därför innebär
profeternas tro på ett förhärligadt Israel också en tro på ett
ångrande folk. Det är denna tro i förening med tron på Israels
Gud som gör dem så djupt optimistiska.
Det var samma ljusa tro som kom Jesus att känna en
så stor glädje öfver botfärdiga syndare och att, när han af
Johannes döparen tillfrågades, om han var den som komma
skulle, hänvisa bl. a. på detta enkla faktum: »för fattiga
förkunnas glädjens budskap».
Här ligger ock den aldrig sinande tröstekällan för vår
tro på evangeliets seger. Mycket kan göra oss modfällda.
Mycket kan också skänka oss uppmuntran. Men aldrig
kunna vi hysa större hopp om Guds rikes seger i vårt och
andras hjärtan, än när vi själfva känna och kunna tro att
Gud skall hjälpa andra att känna sig som botfärdiga syndare.
Ty i en sådan jordmån, och i den allena, kan och vill han nu
som förr bygga det rike, som icke bäfva kan.
E. Stave.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
