Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Protestantisk dogm historia i ljuset af
modern forskning*.
(Forts.)
Såsom afslutning torde några antydningar om det
mottagande, Ritschls stora arbete rönt, vara på sin plats.
Så godt som samtliga granskare taga ställning till det nya
försöket att lösa frågan om begreppet dogm. Harnack, Loofs
och Seeberg ha som nämndt förlagt gränsen för dogmhistorien
till reformationen, resp. afslutningen af den protestantiska
symbolbildande perioden (1580 o. 1675). Ritschl är ingalunda den
förste, som sökt vidga området till äfven de följande
århundradena. Själf åberopar han G. Kruger, och han skulle kunnat
nämna äfven andra. Samtidigt med Ritschl har Kolde (Dogma
u. Dogmengeschichte, Neue Kirchliche Zeitschrift 1908) utifrån
andra grundsatser gjort sig till förkämpe för en besläktad
mening. Men Ritschl är den förste, som vågat en praktisk
till-lämpning däraf. Opinionen är stämd till hans förmån.
Kattenbusch t. ex. (Th. Literaturzeitung 1910) betygar honom sitt
fulla erkännande. Det är riktigt, när Ritschl påvisar, att
Harnack definierat begreppet dogm utifrån katolsk måttstock. Det
är äfvenledes riktigt, att hos Loofs och Seeberg dogmbegreppet
fått gestalt i enlighet med sin katolska utformning (dogm är för
Loofs hvad som uppträder såsom officiellt kyrkligt lärobeslut).
Har Harnack stannat vid ett dogmbegrepp, som är ofruktbart
för protestantismens läroutveckling, så är han dock konsekvent.
Det är från hans ståndpunkt det enda möjliga att fatta
dogmhistorien såsom afslutad med reformationen. Loofs och Seeberg
däremot införa sitt dogmbegrepp trots dess katoliserande halt
i den protestantiska dogmbildningsperioden (låt vara, att det
ej får gå längre än till 1580, resp. 1675). Men därmed göra
de sig skyldiga till en oklarhet. Ty det som ligger i formeln
officiellt kyrkligt lärobeslut har ej samma innebörd på
protestantisk som på katolsk mark; vi protestanter döma annorlunda
än katolikerna om den ställning, som tillkommer kyrkan och
hennes dogmer. Därför följde ock de gamla protestanterna,
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
