Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
GUSTAF AULÉN
i god öfverensstämmelse. Det kan, säger Ahlman, icke vara
fråga om band till bokstafven, utan om öfverensstämmelse
»till anda och hufvudsakligt innehåll». Förf. medger,
fortsätter han, »att uttrycket hufvudsakligt innehåll lämnar
vid bestämmandet rum för godtycke, men tror, att det vore
både fruktlöst och orättvist att lägga band på kyrkans
blifvande representanter, emedan dem tillkomma samma
rättigheter att efter bästa förmåga tolka den Hel. Skrift,
som kyrkans Reformatorer ägde och begagnade» (Theol.
Quartalskrift 1828, h. 3, sid. 5, anm.). Reuterdahl upptar
denna fråga till utförlig behandling efter föredömet af
Schleiermachers berömda skrift: »Über den eigenthümlichen
Werth und das bindende Ansehen symbolischer Bucher»
och försöker positivt bestämma, huru bekännelseskrifterna,
såsom han säger, äga »en flerfaldig viktighet» — en historisk,
såsom viktiga dokument för kyrkans upphof, en dogmatisk,
såsom exakta uttryck för den tro, som blef kyrkans bildande
medelpunkt, slutligen en konstitutiv. Härom heter det:
»i detta fall är det dock tydligt, att deras mening, deras
anda, deras totalitet skall afses, icke lösryckta stycken,
ordalag eller bokstäfver» (Theol. Quartalskrift, 1829, h. 3,
sid. 41 f.). — Vi möta i dessa uttalanden om dogmatikens
ställning till bekännelsen en åskådning, hvilken i det
följande fortsatts och utbildats och hvilken i senare tider från
auktoritativt lundensiskt håll häfdats i den form, att
ställningen till de kyrkliga symbola bör vara en icke
bokstafs-mässig, utan »evangelisk» bundenhet (Jfr t. ex. särskildt
Biskop Billings uttalanden i kyrkomötet 1893 vid debatten
om Bekännelseskrifterna).
Den samstämmighet vi hittills funnit emellan Ahlman
och Reuterdahl försvinner, när vi komma närmare in på
frågan om dogmatikens orientering. Deras blickar vändas
åt skilda håll — till inga mindre än Kant och Schleiermacher.
Ahlman säger själf vid ett tillfälle, att han närmast vill räkna
sig såsom »rationell supranaturalist». Några i hans
kvarlåtenskap befintliga ungdomsdokument visa, att han i början
stått den egentliga rationalismen närmare. Såsom teologisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
