Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN DOGMATISKA TRADITIONEN VID LUNDS UNIVERSITET 25
af nåden för till ett afkortande af det etiska krafvet och
tvärtom, blir emellertid först klart, när vi ytterligare stanna
inför Pehr Eklunds djupa inträngande i hvad denna »nåd»
verkligen är: ett rent personligt förhållande, hjärtelaget
uppenbart i Kristus, vår Herre. Är nu förhållandet till
honom icke blott förhållandet till hans i det förgångna
utförda verk, utan tillika ett personligt
samtidighetsförhållande (jfr t. ex. Den apostoliska tron, andra artikeln, sid.
41 ff.), så är ej längre någon risk för att talet om den
oförskyllda nåden skulle kunna föra till eller förenas med en
afprutning af det etiska krafvet — den måste då i stället
förenas med detta sedliga kraf, fattadt i dess högsta
skärpa. Det blir nämligen då fullt klart — något som Pehr
Eklund ofta också ger uttryck åt — att det evangeliska
trosbegreppet står i ett ovillkorligt
ömsesidighetsförhål-lande till det sedliga krafvet; tro korresponderar med
ånger och växt i tro är tillika alltid växt i medvetet ansvar
och sedligt lif.
Från denna utgångspunkt kan Pehr Eklund utan all
schematisering tala såväl om det kristna lifvets kriser och
djupaste erfarenheter som ock om »barnabegynnelsens»
rätt eller hvad han, med den honom kännetecknande
anknytningen till kyrkohögtiderna, kallar »det jultidsartade»
i kristendomen. »Det är», heter det med några
synnerligen karakteristiska ord ur hans Evangelisk
Fadervårs-dyrkan, »plats för en oändlighet af grader, från den lägsta
till den högsta; man tanke på det trefaldiga kom! julens,
påskens, pingstens; men alltid med samma evangeliska
innehåll, nämligen utkorelse till barnaskap med dess saliga
förmåner och ej mindre saliga uppgifter; desslikes alltid
så att hela vår helgelse består i den hjärteställning,
hvarigenom vi, förnimmande Guds röst, förvissas om att vara
Guds utkorade barn i den Enföddes gemenskap och för
hans skull». (Evangelisk Fadervårsdyrkan, sid. 276.)
Lockande vore nu att med denna utgångspunkt följ a Pehr
Eklund till hans framställning af de dogmatiska
hufvudbegreppen och se hur han därvid i stark koncentration kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
