Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
GUSTAF AULÉN
en religiös prägel, icke en metafysisk. Begreppet Guds son
"innehåller en trosutsaga, icke en teoretisk sats" (sid. 145).
Emellertid vilja icke dessa och andra mot "det metafysiska*’
kritiska satser, uppställda i syfte att värna om
trostankarnas rent religiösa karaktär, utan vidare afvisa all metafysik;
mest karakteristiskt för den position Eklund intar i sina
dogmatiska arbeten torde vara hvad han en gång skrifver
i Den apostoliska tron: "den metafysik, om hvilken kan och
bör vara fråga, är endast ett religiöst-metafysiskt förhållande,
och detta just sådant det är gifvet i och med den heliga
historia, däri vi såsom kristtrogna äro inbegripna, således
ett historiskt-religiöst-metafysiskt".
Såsom af det föregående framgått, lägger Pehr Eklund
den största vikt vid, att de dogmatiska utsagorna skola låta
troserfarenhetens synpunkter komma till tals (jmfr t. ex.
sid. 106). Emellertid är det — huru betydelsefull än
Schleiermacher i berörda hänseende är för honom — icke
därför hans mening, att man direkt ur erfarenheten skulle
hämta de öfversta direktiven för det kristna trosinnehållet
eller att dogmatiken, såsom Schleimacher säger, skulle ha
till uppgift att lämna en beskrifning af de kristligt-fromma
själstillstånden. I den inledningsafdelning, som talar om
troslärans indelning och gruppering, beröres Schleiermachers
ordningsföljd: själfmedvetande, världsmedvetande,
gudsmedvetande, hvilken förklaras såsom "uppenbart oriktig, så
snart den heliga historien blifvit det öfverordnade" (sid. 63)
— och tydligen är just detta Eklunds mening, att det som
här kallas "den heliga historien", ofta annorstädes
uppenbarelsen, skall vara det öfver den subjektiva erfarenheten
öfverordnade. Allra klarast kommer måhända hans bärande
grundtanke fram i sammanhang med en kritisk invändning
mot vissa ontologiska och metafysiska utsagor om Den
Helige Ande. Hvad här klandras är, att dessa utsagor icke så
mycket "förråda förbindelsen med den heliga historiens egna
verkligheter såsom dessa bevisa sin kraft i hvar kristtrogens
inre erfarenhet". Det forum, inför hvilket de dogmatiska
utsagorna ha att pröfvas, är alltså, enligt hvad detta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
