Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
EM. LINDERHOLM
hvilka tydligen äro starkt färgade af hans egen senare
erfarenhet, draga några bestämda slutsatser angående den
gamles religiösa lif och allmänna sinnesförfattning. Fråga
är väl, om icke gossen och ynglingen gjort den gamle, som
började känna ålderns skröplighet, en viss orätt och
tillskrifvit hans tro, hvad som bort skrifvas på bräcklighet
och aftagande krafter. Klart är i hvarje fall af sonens
utsagor, att han för ingen del fått något intryck af hyckleri
eller personlig oredlighet. Icke heller när han i faderns
dödsår af den gamle erfar en hemlighet, som i det känsliga
och öfverretade sinnet medför liksom en andlig jordbäfning,
har han fått kännedom om något, som kunde minska hans
vördnad och aktning. Det var ju också näppeligen något
annat än den religiösa barndomsförsyndelsen. Hvad som
alltså synes stå fast är, att den gamle på sin höga
ålderdom under de svåra förluster, som drabbade honom
genom hustruns och barnens död, och de bekymmer, som
vållades honom äfven af Sören, någon tid kommit i
själsbekymmer och därvid oroats särskildt af sina förgripliga
ord mot Gud i barnaåren. Det blef emellertid Sören
förunnadt att trösta den gamle och se honom i frid lykta sin
långa lefnad.
Om Sörens moder är intet nämndt i det föregående.
I litteraturen nämnes hon blott i förbigående. Sonen
har heller icke haft mycket att säga om henne. Trots de
bittra tårarna vid hennes död har han väl icke känt henne
betyda så synnerligen mycket för sig, sedan han lämnat
barnaåren bakom sig. Det förhåller sig väl ock så, som
Ammundsen (s. 23) yttrar, att hon icke varit mannen och
sönerna vuxen i begåfning. Mannen och barnen voro
emellertid af allt att döma fästade vid henne. Maken
glömmer icke att nämna henne i brefven till Peter Christian.
Efter hennes bortgång ger han Munster vid tanken på henne
pengar till de fattiga (s. 17).1
1 I motsats till Brandes låter Ammundsen dessa gåfvor
gifvas såsom ett slags försoningsoffer åt den första hustruns minne.
Detta kan omöjligen vara riktigt. Enda motiveringen är den, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
