Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET S. K. MELLANTILLSTÅNDET
265
ket sedermera betonades ännu mer af åtskilliga riktningar
i den följande utvecklingen. I enlighet med mystiken blir
det religiösa målet ett individens uppgående i gudomen,
ehuru i den grekiska spekulationen den verkligt konkreta
och lefvande gudsföreställningen saknades. Mystiken har,
såsom förut påpekats, ingen benägenhet för utförd eskatologi
och således ej heller för den utvecklade läran om ett
mellantillstånd. Men detta mystiska drag kom likväl att
influera på senjudendomens mellantillståndsföreställning.
Ytterligare en omständighet kan man påpeka i fråga
om den grekiska utvecklingen, nämligen dess pessimism.
Det är en specifikt grekisk tanke, att den närvarande
världen är ett för själen ovärdigt tillstånd. "Olyckorna äro
— skrifver Platon i Theaitetos — oskiljaktiga från vår
jordiska boningsort." Kroppen är ett fängelse för själen.
Denna pessimism blef ett grunddrag i den världsåskådning,
som hämtat sina impulser från Platon.
Nu frågas: hvad ha dessa nu antydda åskådningar hos
Platon m. fl. att göra med läran om mellantillståndet? Svar:
de äro afgörande för den uppfattning om mellantillståndet,
som möter oss inom senjudendomen. Judendomen har
redan ett eller annat århundrade före Kr. kommit i nära
beröring med den grekiska spekulationen under hellenistisk
form, och dessa grekiska uppfattningar kommo därför att
få ett icke ringa inflytande på judendomens uppfattning
äfven af här föreliggande läropunkt.
Öfvergå vi sålunda till senjudendomen, erinras först
om en föreställning om mellantillståndet, hvilken kan
betecknas såsom rent inomjudisk. Det egentliga Israel har
icke någon utförd eskatologi i fråga om individen, utan
förhåller sig rent negativt eller agnostiskt till frågan om
ett lif efter döden. I detta afseende kan ju närmast
erinras om Hiobs bok. Denna negativa uppfattning är byggd på
psykologiska premisser af gammalisraelitisk art. Dessa
samma premisser ledde inom judendomen, under trycket af
det etiskt-religiösa rättfärdighetskrafvet, till den
uppståndelseteori, som möter oss omkring år 168 f. Kr. i Daniels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
