Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
EDV. LEUFVÉN
bok: "Många af dem, som sofva under jordens stoft, skola
uppvakna, somliga till evigt lif och somliga till evig
försmädelse. Och Du, gå bort, till dess änden kommer. Och
Du skall hvila Dig och uppstå till Din del vid dagarnas
ända". Enligt denna uppfattning följer på döden ett
tillstånd, som eufemistiskt kallas sömn, hvila, och detta
tillstånd skall vara intill en annan tidpunkt, som betecknas
af uppståndelsen. Om man ej alltför dialektiskt pressar
uttrycket mellantillstånd, föreligger här otvifvelaktigt en
föreställning om ett mellantillstånd, som människan har att
passera mellan tvenne punkter af sin tillvaro, nämligen å
ena sidan döden, å andra sidan uppståndelsen. På grund
af de psykologiska premisserna, för hvilka här icke är
platsen att redogöra, blef denna mellantillvaro rätteligen ett
icke-vara, ur hvilken allenast en Guds maktyttring kan
uppväcka människan. Man hör således här icke, som hos
perserna, talas om någon själens och kroppens skilsmässa,
så att kroppen skulle återgå till de jordiska elementen,
under det själen genomginge sin vandring på Cinvatbron.
Utan både själen och kroppen genomgå denna
mellantillvaro af momentan förintelse. Äfven om parsismen
kunnat gifva det historiska Anstosset till denna judiska läras
utformande, är den dock byggd på inomjudiska premisser.
Denna judendomens uppfattning om mellantillståndet skulle
man kunna beteckna såsom den negativa föreställningen
om mellantillståndet, därför att om människans tillvaro
under detta mellantillstånd intet positivt kan utsägas. Rent
historiskt sedt, kan den betecknas såsom den rent judiska
föreställningen om mellantillståndet.
Denna negativa mellantillståndsföreställning är dock
icke den enda.
Såsom vi förut påpekat, är den persiska föreställningen
juridiskt motiverad, såsom framsprungen af det
etiskt-reli-giösa rättfärdighetskrafvet, som kräfde dom såsom straff eller
lön. Samma synpunkt har gifvetvis gjort sig gällande äfven
hos Israel. Hela dess folkpsykologiska struktur ända från
gamla tider pekade i denna riktning. Därför måste mellan-
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
