Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYARE LITTERATUR TILL DEN RELIGIÖSA TOLERANSENS HISTORIA 277
mening framförts af E. Troeltscii, främst: Soziallehren der
christliehen Kirchen und Gruppen 1912, sid. 469 ff.
(lutherdomen), 758 ff. (kalvinismen), 803 ff. (döparne), 871 ff.
(spi-ritualismen). Troeltsch’s betydelse här ligger däri, att han
under fullföljande af Ruffinis tankar glänsande utvecklar
betydelsen af reformationstidens spiritualism, både i dess
organi-sationslösa form (Schwenckfeld, Sebastian Franck, som "står
vår tids protestantism närmre än Luther", Coornhert etc.)
och i dess sekteriska form (döparna, socinianerna, den
engelska independentismen). Han uppdrager för den religiösa
toleransen ungefär följande genealogi: renässansen är dess
fader; spiritualismen och det protestantiska sektväsendet är
modern som framföder den; bägges fortsättning, den nya
stoisk-rationalistiska naturrätten, är fostraren som bringar
den till själfmedvetande. — Hvad speciellt döparnas
betydelse beträffar, har denna ock från annat håll starkt
fram-häfts, såsom af den socialistiske E. Belfort Bax (Rise and
Pall of the anabaptists 1903) och den baptistiske A. H.
Newman (History of Antipedobaptism 1897, den utförligaste
döparhistorien); under väsentligt byggande på J. Loserths
forskningar om döparrörelsens egentlige fader Balthasar
Hubmaier skildrar H. C. Vedder i sin välskrifna biografi
Hubmaier 1905 (i den amerikanska serien Heroes of the
Reformation), denne som den moderna toleransens förste
förkämpe (Hubmaiers betydelse härutinnan begränsas dock
väsentligt af hans båda sista granskare, W. Mau:
Hubmaier 1912, och C. Sachsse: H. als Theologe 1914). — Under
utnyttjande af Köhlers och Troeltseh’s lika väl som
Hermelinks synpunkter och med framdragande af mycket nytt
material har K. Völker skrifvit den hittills värdefullaste,
om ock ojämna och illa disponerade, undersökningen:
Tole-ranz und Intoleranz im Zeitalter der Reformation 1912.
Den ger en öfverbevisande polemik mot M. Paulus, men
rubbar äfven åtskilligt på Troeltsch’s genealogi, utan att
acceptera den traditionella protestantiska meningen. Luther
har ej gifvit toleransen; men det lutherska
personlighetsidealet och ej renässansen är grundvalen, och hufvudvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
