Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAULI KRISTENDOM OCH VAR TID
355
Johannes. Johannes är lärare af äkta kristendom. Blott
med Johannes kan en filosof komma öfverens. Betecknande
för den tyska idealismens själfkänsla är det i sanning, då
Fichte säger: "Der Johanneische Christus sagt ganz dasselbe
was wir lehren und beweisen, und sagt es sögar in
dersel-ben Bezeichnung, deren wir uns hier bedienen". Johannes
stod högt i kurs i den romantiska tidsåldern öfverhufvud.
Ar det icke begreppet om saligheten, om det eviga lifvets
immanens, som var det band, som förenade honom med
romantiken och romantiken med honom? Säger Johannes, att
vi redan hafva det eviga lifvet i tron på Kristus, så säger
en Schleiermacher: "Mitten in der Endlichkeit eins werden
mit dem Unendlichen und ewig sein in jedem Augenblick,
das ist die Unsterblichkeit der Religion" (Reden über die
Religion).
Vi kunna finna symptom af denna romantikens
värdering af Paulus och Johannes äfven hos oss. Jag tänker på
ingen mer eller mindre än Erik Gustaf Geijer. I sin
trettonde föreläsning öfver människans historia tecknar Geijer
kristenhetens historia i stora drag under rubrikerna Petrus,
Paulus och Johannes. Petrus förebildar den katolska
kyrkan och Paulus den protestantiska. Så finnes, säger Geijer,
"af urkristendomen ännu en gestalt, som är profetisk i den
meningen nämligen, att om kristendomen går ännu en ny
epok till mötes, denna redan i den johanneiska kristendomen
är förebildad i sin renaste andliga gestalt". Paulus varnar
för filosofien. Johannes delar ej denna fruktan, utan har af
filosofien upptagit just det som är förenligt med
kristendomen. Om Paulus ifrar mot lagen, så ligger Johannes*
storhet däri, att han fattade lagen i sin rena betydelse och
förde den till sin princip, det moraliska idealet, människans
kärlek till nästan såsom en "expression" af Guds kärlek
till människan. Man märker frändskapen mellan en Geijer
och en Fichte; dock visar Geijer oändligt större förstående
för det gemensamma hos Paulus och Johannes. Historikern
hos honom bevarade honom för alla öfverdrifter i riktning
mot karikatyr. Med fin historisk uppfattning slutar Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
