Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
LITTERATURANMÄLAN
tydligare, ju längre forskningarna fortskrida, så finnes en
dubbel anledning att hälsa ett arbete sådant som prof.
Zetter-stéens om De semitiska språken välkommet. Då så vidt jag
vet ingen liknande handbok finnes på svenska, var det ett godt
grepp af Askerbergs förlag att i sitt nya bibliotek genast taga
med detta ämne, och en god tur hade det att för uppgiften
lyckas förvärfva prof. Zefcterstéen, som behärskar ämnet så
som ingen annan, och som nu också visat sin förmåga att
framställa det på ett lättfattligt och synnerligen intresseväckande sätt.
I en inledande afdelning ger förf. en kort öfverblick öfver
de semitiska språkens byggnad och släktskapsförhållanden och
redogör därjämte för teorierna angående semiternas urhem. Han
synes tämligen obetingadt ansluta sig till den åsikten, att Arabien
under alla tider varit semiternas stora »Völkerkammer», och
afvisar sålunda hypotesen om Afrika såsom semiternas urhem
som mycket osäker (s. 7 upptill). När förf. emellertid s. 13 f.
förklarar, att släktskapen mellan de semitiska och hamitiska
språken torde få anses som bevisad, och äfven synes luta åt
deras sida, som räkna egyptiskan till de semitiska språken
—han meddelar i detta sammanhang historien om huru Hafven
gafs till hieroglyfernas tolkning — så kan man ju fråga sig,
om icke dessa förhållanden äro ägnade att något försvaga den
förra åsikten men däremot göra den senare hypotesen värd att
taga under ytterligare ompröfning.
Prof. Z. behandlar så i följd de babylonisk-assyriska,
ara-meiska, kanaaneiska, arabiska och abessinska språken.
Behandlingen af babylonisk-assyriskan, kilskriftsspråket, hvilket bildar
den östliga grenen af språkfamiljen, inledes med en ytterst
intressant redogörelse för kilskriftens tolkning, som bekant ett af
de märkligaste kapitlen i vetenskapernas historia och ett af
människoandens stordåd. Man behöfver förvisso ej vara
språkman för att kunna följa framställningen af de viktigaste
momenten i detta underbara tolkningsarbete, så klart tecknar prof.
Z. gången af det hela — från den unge tysken Grrotefend, som
gaf nyckeln till läsningen af det fornpersiska kilskriftsalfabetet,
och till de män, som med förenade ansträngningar småningom
lyckades tyda den vida mer komplicerade babylonisk-assyriska
kilskriften. Därpå framställas denna skrifts viktigaste
egen-domligheter.
Förmodligen har förf. ansett, att redogörelsen för
kilskriftens tolkning tagit så stort utrymme i anspråk, att han funnit
sig böra inskränka framställningen af den hithörande
litteraturen. Att en sådan hänsyn, som är fullt förklarlig, behöft
göra sig gällande, är dock att beklaga på grund af denna littera-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
