Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
ALGOT TÖRNQUIST
Horatius, Carm. I: 2, där det talas om gudarnas hemsökelser
och jämförelse göres med denna från sagan bekanta
naturkatastrof:
vv. 5 ff. Terruit gentes, grave ne rediret
seculum Pyrrhæ nova monstra questæ,
omne quum Proteus pecus egit altos
visere montes,
piscium et summa genus hæsit ulmo,
nota quæ sedes fuerat columbis,
et superiecto pavidæ natarunt
equore damæ o. s. v.
Vidare, och detta är den enda fullständiga poetiska
behandlingen af flodsagan, må erinras om Ovidius* skildring
i hans Metamorphoses: Släktet hade blifvit alltmer
försäm-radt, t. o. m. mot Zeus själf, då han stigit ned till jorden,
riktas grymma anslag; och han beslutar att förgöra hela det
syndiga människosläktet genom vatten. Floden skildras
utförligt. Endast Deukalion och hans maka ha räddats och
fastnat med sin lilla farkost på Parnassos. De rikta sina
böner till bergets gudomligheter och den framtiden
förutspående Themis. Zeus får se dem; igenkänner dem såsom
fromma och rättfärdiga, fröjdar sig öfver deras räddning
och inställer regnet samt låter vattnen strömma undan. De
få till sin sorg se, att de äro de enda öfverlefvande, och
vända sig till Themis för att få råd, "på hvilket sätt
förlusten af släktet skall kunna repareras". Themis svarar
(vv. 382 ff.):
Discedite templo
et velate caput cuoctasque resolvite vestes,
ossaque post tergum magnæ iactate parentis!"
Efter en stunds förvåning och grubblande lyckas Deukalion
till slut tyda de dunkla orden:
vv. 393 ff. "Magna parens terra est; lapides in corpore terræ
ossa reor dici, iacere hos post terga iubemur".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
