Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 HEEMAN NEANDER
Vermisste. Det gällde nämligen att hos krigsministeriet
söka erhålla tillåtelse att i Rysslands fångläger få bedrifva
en verksamhet liknande den, jag dessförinnan utfört i
Tyskland. Sådana förhandlingar ta alltid sin afsevärda tid i
anspråk. Emellertid bistods jag på ett synnerligen
tillmötesgående sätt af senator Arbouzoff, ledaren för Röda Korsets
nyss nämnda hjälpkommitté, och efter några veckor, hvilka
jag hufvudsakligen använde till att besöka ryska
krigsfångars anförvanter och till dem öfverbringa hälsningar, erhöll
jag en fullmakt, som gaf mig rättighet att besöka alla
krigsfångeläger såväl i Sibirien som i Turkestan och det
europeiska Ryssland samt att där speciellt draga försorg om
tillfredsställandet af de andliga behofven hos fångarne. Af
biskop Freifeldt i Petrograd hade jag erhållit en del
synnerligen lämpliga religiösa betraktelser, såsom Bertholdys "Brot
des Lebens" och Muethels "Kreuz und Krone", den senare
med högmässopredikningar, den förra med små härliga
stycken för hvar dag i året. Det uppdrag, jag fått med mig
från Berlin, var att alldeles särskildt ägna mig åt
gudstjänstens hållande i fånglägren, ett uppdrag, som för mig
var synnerligen välkommet. De personer i Berlin, som
kommo fram med denna tanke, voro Oberhofprediger
Dry-ander och Doctor Gerhard Niedermeyer, den senare ledare
för Deutsche Kriegsgefangenenhilfe. Senare bildades i Berlin
en kommitté med uppgift att stödja arbetet för evangelii
förkunnelse bland krigsfångarna, i hvilken kommitté
ärkebiskop Söderblom invaldes. Aldrig skall jag glömma den
sympati och det bistånd, som från denna kommittés sida
visats mig i mitt arbete bland krigsfångarne i Ryssland.
Stora penningsummor insamlades också, dels för att hjälpa
behöfvande krigsfångar, som aldrig fingo något från sina
hem, dels för att bestrida alla nödvändiga utgifter för
gudstjänsters hållande, böckers anskaffande o. s. v. Emellertid
fick jag icke från första början tillfälle att direkt ägna mig
åt dessa viktiga uppgifter. Visserligen var det meningen,
att så fort jag erhållit tillåtelsen från ryska krigsministeriet,
jag omedelbart skulle resa till fånglägren längst bort i Sibi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
