Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETET BLAND KRIGSFÅNGAR 13
rien och begynna med Chabarowsk och Krasnaja Rjetschka,
alltså ej långt från Vladiwostok. Denna plan blef dock i
sista stund ändrad. Det förhöll sig nämligen på våren 1916
så, att lägren i Sibirien och Turkestan blefvo nära nog
tömda på sina krigsfångar. Endast sjuka samt studenterna
och de akademiskt bildade stannade kvar, medan alla öfriga
transporterades bort till det europeiska Ryssland för att
deltaga i jordbruksarbete. Redan länge hade det hos Svenska
Röda Korset varit en tanke att på en lämplig punkt kunna
möta dessa transporter, i syfte att förse dem med
Liebesgaben från Tyskland och Österrike-Ungern, bestående af
uniformer, underkläder, skor etc. Man menade, att ett
sådant möte med transporterna skulle vara af ofantlig
betydelse, emedan man då äfven skulle råka samman med
krigsfångar, som kommo från afsides belägna orter, där aldrig
någon utdelning ägt rum, och som därför alldeles särskildt
voro i behof af hjälp. En sådan mötespunkt befanns Pensa
kunna vara, residensstaden i guvernementet med samma
namn och belägen på ett afstånd af 36 timmar från
Petrograd med expresståget till Taschkent. Staden låg alltså ej
synnerligen långt från Wolga. För att komma till Samara
vid Wolga hade man att med Taschkenttaget endast
fortsätta ungefär 9 timmar. Genom Pensa måste alla
transporter från Sibirien och Turkestan passera, där skulle de också
stanna ungefär ett dygn för att undergå läkarebesiktning.
Intet kunde alltså vara lämpligare, än om man där finge
anordna en utdelning för krigsfångarne. Genom den svenske
ministerns i Petrograd, general Brändström, förmedling
lyckades det hela förträffligt. Pensa var visserligen ej ett
krigsfångeläger i egentlig bemärkelse utan blott en punkt,
där fångar passerade, och därför kunde det lätt ha händt,
att de ryska myndigheterna ej velat tillåta någon utdelning
på denna plats, helst som kanske därigenom äfven
fördröjning i transporternas vidarebefordran skulle kunna inträffa.
Emellertid möttes general Brändströms hemställan af det
största tillmötesgående. Det blef alltså beslutadt, att hans
dotter, hvilken på ett så uppoffrande sätt förut vårdat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
